ÅSIKT

Hoppas att hon får vara barn åtminstone ibland

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

De flesta elvaåringar gillar att gunga högt och tar galoppsteg när ingen ser. De är också i den allra tidigaste fasen av tonår. Utseendet har börjat spela roll, frågorna är många och alla går inte att besvara. Elvaåringar är kort sagt väldigt roligt sällskap. Jag vet, jag har en själv.

Klippet med den elvaåriga fashionistan skaver eftersom det visar ett barn utklädd till vuxen, med ett språk som en ambitiös modebloggare. Hon har en klänning som är hennes ”saver”, alltså en räddare i nöden. Hon ”andas fashion” och vill inte förstöra sin exklusiva Christian Louboutin-Barbie genom att ta ut den ur förpackningen. Men, hennes fina lilla ordsnubbling påminner om att hon är en unge och det kan ingen stylist ta bort.

Att barn i Sverige har olika ekonomiska möjligheter att utforska sin klädstil kan knappast komma som en nyhet för någon, inte heller att vuxna använder sina barn som en självförälskad reflektion. Glossiga magasin med inriktning på chica mammor skapar i dag hårda krav på hur familjelycka ser ut. Och på hur lyckade familjer ser ut. I ”Förkväll” såg vi ett extremt exempel.

Mamma, superfashionistan Nathalie Schuterman, har en butik som säljer alla märken dottern bär. Praktisk reklam

i grannskapet och nu i TV 4, javisst. Samtidigt görs ett barn till måltavla för att bli bedömd utifrån sitt utseende. Det är ett tungt krav på en elvaåring.

Vår syn på barn som självständiga individer med okränkbar rätt att leka har bland annat formats av konstnärer och berättare som Carl Larsson, Elsa Beskow och Astrid Lindgren. Bullerbyidealet är självklart inte oproblematiskt i sin rigida vithet och kärnfamiljsfixering. Men att barn ska få vara barn är i grunden en trevlig och vettig tradition som man bara kan hoppas omfattar också elvaåriga fashionistor. Åtminstone då och då.