ÅSIKT

Dags att stå upp för vårt svenska språk

Debattörerna: Engelska räcker inte för den som flyttar till Sverige – nu måste vi vässa språklagen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: GETTY, TT (Montage)
Skolor ”hjälper” våra barn att byta språk och engelskspråkiga som flyttar hit bryr sig inte om att lära sig svenska. Och i butikerna översvämmas vi av budskap på engelska. Nu måste vi stå upp för det svenska språket, skriver debattörerna.
DEBATT

DEBATT. Kan det gå annat än illa i ett land där många har en så slapp och aningslös hållning i språkfrågan? Om det inte sker ett språkligt uppvaknande så är det kört. Inga andra än vi svenskspråkiga kan eller kommer att stå upp för vårt språk. Det måste vi göra själva!

Vi bor i ett land där en majoritet av våra folkvalda för närvarande tillåter koncerner med rena språkbytesskolor att växa till sig och tjäna enorma summor på att ”hjälpa” våra barn att byta språk till engelska. Det finns inget annat land som har ett liknande skolsystem och vi tvingas dessutom självfinansiera detta språkbyte via skatten, med skolpengen.

Vi har politiker som förordar att internationella (läs engelskspråkiga) skolor ska etablera sig i en av landets mest segregerade förorter för att förbättra integrationen. Svensk integration på engelska, alltså.

Vilket språk tror ni att elever vid dessa språkbytesskolor kommer att vurma för i framtiden och föra in i samhället? Studier har visat att dessa elever blir marginellt bättre i engelska men att de framför allt blir sämre i svenska.

Vidare har vi företrädare i EU som är rent usla på att stå upp för sitt modersmål vid en internationell jämförelse. Det började redan vid medlemskapsförhandlingarna, där den svenska delegationen i början av 90-talet, ledda av Ulf Dinkelspiel, var det dittills enda ansökarland som inte krävde att dessa skulle ske på det nationella språket, alltså svenska. Dessa skedde i stället på engelska.

Sedan har det fortsatt med svenska företrädare som har utmärkt sig negativt genom att välja bort sitt eget språk i EU-sammanhang. Margot Wallström och Anders Borg är två exempel. Flera av våra statsministrar, från Göran Persson och framåt, är ytterligare negativa exempel.

Vi låter utlänningar få höga poster utan att kräva att de lär sig svenska. När en landstingspolitiker nyligen, fullt rimligt, kritiserade att den utländske sjukvårdsdirektören vid ett av Stockholms sjukhus inte kunde svenska, var det hon och inte direktören som blev uppläxad av kollegorna.

Moderatledaren Ulf Kristersson har gett mycket motstridiga besked i språkfrågan. Vid sitt första jultal sa han ”i Sverige talar man svenska”, för att några månader senare komma med idén att lösa lärarbristen med utländska lärare som ska undantas från kravet på svenskkunskaper för svensk lärarlegitimation.

En känd regissör, som har bott i Sverige i över 30 år och har regisserat filmer på löpande band, mestadels svenskspråkiga, vägrar konsekvent att tala svenska trots att han är gift med en svensk kvinna och har barn. Dessutom förstår han svenska.

En annan engelsktalande person, tillika en känd komiker i en svensk komediserie, har samma hållning. Han förstår svenska men vägrar att tala vårt språk. Han ursäktar sig med att han då "blir en helt annan person"!

En internationell kedja som etablerat sig i Sverige krävde vid starten att butikspersonalen endast skulle tala engelska – i Sverige! Med utländska ägare kommer språkbytet som ett brev på posten om det inte finns en genomtänkt språkpolitik i landet. De måste avkrävas en språklig anpassning.

En känd svensk forskare blev mer eller mindre ombedd att dra åt helvete när han uthärdade i sina försöka att få service på svenska på krogen. Personalen sa på drypande sarkastisk engelska (fritt översatt) ”Tack så jättemycket för att du hjälper oss att känna oss välkomna i ditt land”, följt av ett ”fuck you” i korus då han lämnade lokalen.

Lär er svenska så blir ni välkomna, är vår kommentar.

Av invandrare kräver de flesta att de ska lära sig god svenska. Detta gäller dock inte engelsktalande. De kan bo här i åratal utan att bry sig om att lära sig svenska, medan alltför många jamsar med. Står man som svensktalande upp för svenskan kan man få kommentarer och blickar, allt som oftast från svensktalande!

Enligt oss är det är oförskämt att inte lära sig språket i det land man har flyttat till och dessutom höjden av slöhet. Ovanstående är bara ett axplock av alla galenskaper som försiggår, listan kan, tyvärr, göras mycket längre.

Vi har språklagen från 2009 som anger att svenska är Sveriges huvudspråk, samhällets gemensamma språk och att svenska ska kunna användas i alla samhällssituationer. Såväl språklagen som skollagen måste vässas rejält om de ska bli effektiva.

Det borde exempelvis vara förenat med vite att inte följa språklagen. Vidare ska en klar majoritet av all undervisning i grund- och gymnasieskola ske på svenska.

Vi saknar alltmer vårt eget språk i det offentliga rummet och blir både arga och ledsna över att exempelvis behöva försöka förklara för barn och barnbarn när de undrar ”varför så mycket står på ett annat språk i köpcentrumet". Ja, hur förklarar man detta för en femåring? Vi är utleda på all onödig engelska och undrar hur olika höga beslutsfattare resonerar egentligen? Svenska är ju nästan alltid även deras modersmål.

Kanske är det drygt 200 års oavbruten fred, där landet och vårt språk inte har varit utsatta för verkliga hot, som har gjort så många avtrubbade i språkfrågan? Våra folkvalda representerar folket och borde gå i bräschen för ett språkligt och kulturellt uppvaknande.

Vi språkförsvarare drar under tiden våra strån till stacken genom att på alla sätt verka för att lyfta den språkpolitiska frågan inför valet i höst. Det parti som lyfter språkfrågan har garanterat många röster att kamma in.


Anders Bodén, civilingenjör
Bengt Svensson, pensionär
Bertil Göransson, civilingenjör
Björn I Ohlson, företagsledare
Bo Alvberger, pensionär
Christer Gustafsson, produktchef
Christina Johansson, gymnasielärare
Ebbe Schön, författare, folklivsforskare
Gunnar Liljefors, psykolog
Göran C-O Claesson, författare
Hillo Nordström, aukt. Sthlmsguide
Jörgen Wik, officer, körled, svensklärare
Lars Fredriksson, civilingenjör, uppfinnare, exp.chef
Lars Nordberg, vicedirektör FN:s UNECE
Per-Owe Albinsson, boendestödjare
Stig Engzell, journalist
Susanne Gerstenberg, översättare, journalist
Susanne Ljung Adriansson, översättare
Sven Jönsson, officer i flygvapnet
Thomas Görling, bibliotekarie
Ulf Parde, skattehandläggare
Åke J Forsberg, pensionär 


Samtliga är medlemmar i Nätverket Språkförsvaret


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM