ÅSIKT

Ska inte ”Storebror” ta hand om barnen?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Anna Wahlgren.
DEBATT

Det fanns en tid när ordet barnledig betydde att mamma eller pappa var hemma med barnet i stället för att yrkesarbeta utanför hemmet. I dag har det ordet fått en annan innebörd. Den som är barnledig är ledig från barnen, helt enkelt. ”Min dotter får gå ett par veckor på dagis under min semester”, säger en pappa (Dagens Nyheter 29/6): ”Jag gör det inte för att slippa henne, utan för att komma i kapp. Den här veckan fixar jag med huset, för det hinner jag aldrig med annars ? Det är ingen vinst för barnen att ha en lång semester om föräldrarna är trötta och griniga.”

Visst är det så. Barn är en påfrestning och belastning. Hur ska man orka med dem, ovanpå allt annat? Har man inte rätt att värna om sin vuxna integritet? Klart man har. Barnledighet, i ordets nya bemärkelse, borde stipuleras i lag. Men ve och fasa, här får vi en kollision med förskolepersonalens egna semesterintressen! ”Det har blivit så många fler barn på sommaren”, suckar en utredare på Svenska kommunförbundets skolsektion. ”Det här kan göra det svårt att ge personalen semester och det är naturligtvis inte bra för kvaliteten på verksamheten.”

Hur i fridens dar blev det så här? Var det inte meningen att Storebror Samhället skulle ta hand om barnen? Var inte dealen att föräldrarna skaffade dem, och hade rätt att skaffa dem precis som de hade rätt till bostad, arbete, ett par bokhyllor Billy och en snygg bil, så skulle Storebror ta över sedan?

”Föräldrar säger till oss att barnen lika väl kan gå till dagis eftersom de ändå måste betala avgift för hela året”, berättar en förskollärare.

Storebror lät de ömma föräldrarna slippa det mesta (utom en helsikes massa konsumtion). De slapp ett personligt ansvar. De slapp det där bökiga som kallas uppfostran och som kräver barnens delaktighet i brinnande kamp för tillvaron – något som föräldrarna fick förmånen att bedriva på annat håll.

Ordföranden i en kommuns utbildningsutskott slår larm: ”Personalen har uppmärksammat att det blivit vanligare än förr att barnen är mer på förskolan än vad som är bra för dem. Barnen behöver ett avbrott för att ha semester precis som de vuxna!”

Hallå, Storebror? Ska inte barnen också ha semesterersättning, så att föräldrarna kanske åtminstone kunde få lite ekonomisk ork? Och vadå, ”mer på förskolan än vad som är bra för dem”? Får de inte den bästa vård och uppmärksamhet och utbildning där, nu när även ettåringar kallas elever? Var den inte en välsignad rättighet för alla understimulerade, eländiga barn, som du predikat sedan 70-talet tog sådan skada av sina förstockade, fördummande föräldrar? Står du inte för ansvaret du tog på dig?

Nej, du gör

nog inte det. Det kostar för mycket. Och då talar vi pengar, för det är det enda som räknas i Storebrors värld. Han blev säkert förbluffad själv över hur jäkla dyrt det här kalaset blev, när barnen skulle tas om hand i stordrift så att föräldrarna kunde frigöras för produktion (och maximal konsumtion). Han tänkte sig fromt en billig och enkel lösning à la industrialismens barnkrubbor, där en kärring eller två höll efter några tjog småungar på dagtid. Hur blev det? Krävande föräldrar försöker ta sig samma rätt att bli av med barnen som att skaffa dem.

Anna Wahlgren (författare)