ÅSIKT

Hbtq-attackerna visar att vi måste fortsätta

Debattören: Stärk våra rättigheter och skydda regnbågsfamiljer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Emmy Jonsson
I delar av Europa stöter hbtq-rörelsen på kraftigt motstånd. Det måste vi bemöta om vi vill ha ett samhälle där alla får plats, skriver debattören.
DEBATT

DEBATT. I dag är det den internationella dagen mot homo-, bi- och transfobi. Det är en viktig dag för mig, både på det politiska och personliga planet. I år känns dagen extra speciell, eftersom jag för bara någon månad sedan utsågs till Vänsterpartiets talesperson i hbtq-frågor.

I mitt arbete som EU-parlamentariker prioriterar jag feminism och hbtq-rättigheter. För mig hänger dessa kamper samman eftersom de utmanar konservativa och förtryckande föreställningar om både kön och samhället som helhet. Bägge kamper kräver en demokrati och frihet som börjar med våra kroppar.

I delar i Europa möter hbtq-rörelsen kraftigt och ibland våldsamt motstånd. Vi har sett homofoberna marschera i hundratusental på gatorna i Frankrike mot samkönade äktenskap och familjer, vi ser hur hbtq-organisationer och aktivister trakasseras i Ungern.

Vi har sett Ryssland och Litauen anta lagar mot så kallad ”gay-propaganda”. I Erdogans Turkiet förbjuds prideparader och andra hbtq-aktiviteter.

Senast i raden har vi fått se vi en samordnad och extremt homofob attack på Istanbulkonventionen, Europarådets konvention för att bekämpa könsbaserat våld mot kvinnor. Alla EU:s medlemsländer har skrivit under den, men fortfarande vägrar tio länder att ratificera den.

Motståndarna blandar kvinno- och hbtq-fientlig politisk retorik för att stoppa detta viktiga internationella instrument för mänskliga rättigheter och hävdar att konventionen genomsyras av ”genusideologi” och ger hbtq-personer rättigheter.

Precis som när det gäller kvinnors rättigheter och aborträtten så är hbtq-motståndarna i EU-parlamentet högljudda och välorganiserade. Vi som står upp för hbtq-rättigheter måste också organisera oss och ta varje kamp. Därför har jag valt att ta på mig en central roll i EU-parlamentets hbtq-grupp, där vi samordnar motståndet mot dessa attacker, lägger fram förslag på hur vi ska flytta fram positionerna och stöttar aktivister i länder där situationen är tuff.

Vänsterpartiets hbtq-kamp är också en del av en större rörelse mot högerextrema och auktoritära krafter både hemma i Sverige och i Europa. I deras ideologiska paket ingår att angripa hbtq-personers kroppar och liv – men också kvinnors, flyktingars och rasifierade personers rättigheter.

De ger sig på grunden för ett öppet, demokratiskt samhälle baserat på rättsstatens principer. Värst är det just nu i länder som Polen och Ungern, men också i flera andra EU-länder är högerextrema och konservativa nationalister på frammarsch. Tillsammans med andra rörelser är hbtq-rörelsen en viktig del av att mota tillbaka dessa krafter.

Precis som feminismen visar vi i hbtq-kampen att det personliga är djupt politiskt. Vi måste stå upp för våra rättigheter i stort sett varje dag i såväl det privata som i det offentliga rummet.

Det handlar om att få leva fullt ut som de individer vi är. Det handlar om att respekteras och känna sig trygg i familjen, på jobbet, i hälso- och sjukvården och inte minst i skolan.

I förlängningen handlar det om att skapa ett samhälle där alla får plats.

Här i Sverige finns det mycket arbete Vänsterpartiet vill se intensifierat på olika nivåer, både lokalt och nationellt. Vi måste fokusera mer på hbtq-personers rätt till en god hälsa, inte minst för unga-hbtq personers och arbeta mer målinriktat med psykisk hälsa. Skolor och idrottsföreningar måste vara fria från homo- och transfobi, så att de är absolut trygga och glädjefyllda platser också för hbtq-barn och unga.

Vi vill också se en moderniserad familjelagstiftning som inte kräver att en familj ska kopiera den heterosexuella kärnfamiljen för att få existera.

Vi vill därför se en lagstiftning som tillåter fler än två juridiska vårdnadshavare. Det skulle på ett mycket tydligare sätt spegla verkligheten och ge trygghet till många regnbågsfamiljer.

Utredningen om transpersoners situation som presenterades i slutet av förra året gav en tydlig signal om att vi också behöver stärka arbetet för att förbättra transpersoners rättigheter och livsvillkor. Situationen för unga transpersoner är särskilt allvarlig. Den könskorrigerande vården måste bli bättre och livet på skolor, arbetsplatser och offentliga platser måste bli mer inkluderande.

En annan på alla sätt livsviktig fråga är situationen för hbtq-personer på flykt. Sveriges och EU:s alltmer inhumana flyktingpolitik drabbar de mest utsatta flyktingarna, inklusive hbtq-flyktingar, extra hårt.

I Sverige har vi sett fall där hbtq-flyktingar fått avslag trots uppenbara hot mot liv och säkerhet. En sådan omänsklig och restriktiv flyktingpolitik accepterar inte Vänsterpartiet.

Utmaningarna för hbtq-rörelsen är varken få eller lätta. Men vi är en stark rörelse som vet hur en samarbetar med andra jämlikhetssträvande krafter och som tar striden för de allra mest grundläggande sakerna i en demokrati – nämligen rätten till våra kroppar och friheten att leva hela liv.

Vänsterpartiet har alltid gått före när det gäller hbtq-personers rättigheter. Det kommer vi fortsätta att göra, både här hemma och internationellt. Vi ses på barrikaderna eller i ett Pride-tåg nära dig!


Malin Björk, EU-parlamentariker och hbtq-politisk talesperson (V)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Höj din röst – filma och skicka in din viktigaste valfråga 00:28
ARTIKELN HANDLAR OM