ÅSIKT

Regeringen pratar med kluven tunga

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Plötsligt låter det som om alla är överens om att riskkapitalbolag i äldreomsorgen inte är en bra idé. Finansminister Anders Borg och äldreminister Maria Larsson lägger pannorna i djupa veck och visar på alla sätt sin avsky för det som hänt på Caremas skandaliserade äldreboenden. Visar att de delar de känslor systematisk vanvård av äldre väcker hos varenda kännande människa. Men ministrars uppgift är inte att i allmänhet vara upprörda och ledsna över saker och ting. Utan att påverka och förändra samhället med politiska beslut.

Så vad föreslår ministrarna rent konkret? Jo, Anders Borg vill låta utreda om det går att stoppa det specifika upplägg för att slippa betala skatt i Sverige som riskkapitalbolagen bakom exempelvis Carema och Attendo använder. I nästa andetag hotar han med att tvinga alla landets kommuner att införa Lagen om valfrihetssystem, LOV, som öppnar marknaden för just riskkapitalbolag att etablera sig i äldreomsorgen.

Regeringen låtsas prata med oroliga och upprörda medborgare, men talar i själva verket till de mäktiga ekonomiska intressen som fått smak på den lönsamma svenska välfärdssektorn. Och beskedet till dem kan sammanfattas ungefär så här: ”Ni behöver inte vara oroliga. Vi måste förstås reagera på skandalerna, men kommer inte att dra undan marknaden för er. Ni får bara hitta något annat sätt att säkra upp vinsterna än de ni använt hittills.” (Och det kommer de att göra. Uppfinningsrikedomen är oändlig i den här sortens business.)

Konkurrensutsättningen och privatiseringen av välfärden har skapat en fantastisk möjlighet för kapitalägare som behöver en trygg mylla att låta sina tillgångar växa i medan det stormar på världens kapitalmarknader. Avkastningen på eget kapital för bolag som driver skattefinansierad vård, skola och omsorg är nästan dubbelt så hög som för näringslivet i stort. En så perfekt affärsmöjlighet kommer de naturligtvis inte släppa ifrån sig på grund av några skandaler.

Och de borgerliga ministrarnas bekymrade miner hjälper de skandaliserade bolagens PR-avdelningar att tvätta branschen ren igen. Utan att på minsta vis hota dess fortsatta existens. Det är snyggt gjort. Moderaterna har gjort allt de kan för att skaka av sig stämpeln som storkapitalets politiska gren. Den politik de faktiskt för visar att de gamla kompisarna ännu kan lita på Moderaterna.

Vänsterpartiet anser att skattefinansierade välfärdstjänster som äldreomsorg ska drivas utan vinstintressen. Ett bärande argument för det är att det annars alltid kommer att finnas en inneboende lockelse att öka vinsten till priset av underbemanning, vanvård och fusk. Och vi är övertygade om att det finns stora möjligheter att erbjuda medborgarna bästa möjliga kvalitet och största möjliga frihet att välja hur hjälp, omvårdnad och stöd ska utformas i en äldreomsorg som bedrivs utan vinstintresse. Det är bara en fråga om vilja och, naturligtvis, om resurser.

De frågor borgerliga politiker ständigt försöker skjuta vårt alternativ i sank med är ”Varför vill ni avskaffa ”valfriheten” för de äldre”? Och ”Hur ska vi ha råd med alla de förbättringar ni vill göra i äldreomsorgen”? Låt mig vända mig till den borgerliga regeringen med de givna motfrågorna: ”Varför är det så viktigt för er att slåss för rätten att tjäna pengar på gamla och sjuka? Tror ni verkligen inte att det finns utrymme för valfrihet som inte innebär att en tredje part tjänar pengar på den?” Och: ”Hur många jobbskatteavdrag är det värt att erbjuda gamla människor ett värdigt liv?”

Josefin Brink, riksdagsledamot för Vänsterpartiet