ÅSIKT

Marknadshyror – gör hem till hamburgare

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Krystade argument för marknadshyror – en eftergift för giriga hyresvärdar

Foto: Hur värdesätter vi ett hem? Hur värdesätter marknaden ett hem? Argumenten för marknadshyror är krystade – och gynnar bara girighet hos dem med makt kring hyresboendet, skriver Anders Erkéus.
Foto: Anders Erkéus.

DEBATT. Nu är det många som talar om marknadshyror igen. Envist dyker kravet upp då och då. Det är dock oftast lite oklart vad man talar om.

Ingen verkar tycka att ägare av flerfamiljshus fritt ska kunna byta ut dem som bor i husen när det finns folk som kan och vill betala mer för att ta över deras hem.

Man rör sej i stället med begrepp som att hyrorna ska motsvara de boendes värderingar, ett inte särskilt glasklart begrepp.

Vad det handlar om är att man söker jämföra bostäder med "vilken vara som helst" och anser att alla problem skulle lösas bara marknaden fick fritt eller friare spelrum.

Men fungerar detta?

Om vi nu ska tala om de boendes värderingar, låt oss titta på vad det kan handla om. I boendet är många värden inblandade, som inte kan köpas och säljas, och själva ”produkten”, hemmet, skiljer sej från det mesta som man köper och säljer på avgörande sätt. Och en extra särställning har hyresboendet, där man hyr sitt hem av en annan.

För det första, det handlar alltså om hem. Visst handlar det i utgångsläget om en slags produkt som framställts, en tom lägenhet med sin utrustning. Men ett etablerat hem är för de flesta en starkt personlig sak, en förlängning av dem själva, där man organiserar sitt liv.

I hemmet ordnar man med en betydande arbetsinsats en unik miljö, som anpassas till de egna behoven och personligheten, något som skapar viktiga positiva värden. Det handlar både om hemkänslan och det investerade arbetet i att forma hemmet.

Hemmet handlar också om en geografisk omgivning, där man uträttar sina vardagliga och festliga göromål, har relationer till barnens skola eller dagis, lokala butiker, kaféer och restauranger och så vidare, liksom förhoppningsvis ett nätverk av personliga kontakter i och runt huset eller i stadsdelen/byn.

Ju längre man bor på ett ställe, ju mer etableras därför en levande relation till lägenheten, huset och platsen. De värden som man skapar i och runt hemmet är personliga; de går förlorade om man flyttar, och kan inte tas över av någon annan. En viss lägenhet eller ett hus har alltså ett större värde för den som bor där än det har för någon som skulle vilja bo där. Undantag finns möjligen för vissa typiska genomgångsbostäder.

Alla dessa hemmahörandevärden har alltså ingenting med insatser från en hyresvärd att göra. Förmodligen är det dessa värden vissa ekonomer menar när man talar om ”inlåsningseffekter”. I praktiken innebär det att en hyresvärd kan exploatera hemmahörandevärdena, genom att försätta boende i ett val mellan att ge upp dessa värden och flytta eller betala en högre hyra för att behålla dem.

Det finns också andra, mer opersonliga värden, som handlar om kvaliteterna i den omgivande miljön. Det kan vara naturfenomen som utsikter, vatten och skog, eller kulturfenomen som tillgång till affärer, trafikknutpunkter, kulturevenemang etcetera. Dessa miljövärden kan för den boende ingå i hemmahörandevärdena eftersom miljön kan fyllas med detaljkännedom, förtrogenhet, minnen, och så vidare.

Miljövärdena kan också vara attraktiva för den som vill bebo en lägenhet eller ett hus den inte har tillgång till, som då dras till dessa kvaliteter i miljön på ett mera opersonligt sätt.

Varken hemmahörandevärden eller miljövärden har alltså skapats av den som hyr ut bostaden. Frågan är varför denne ska kunna ta betalt för dem.

Är det dessa värden man vill att hyreshöjningarna ska motsvara?

Hur skulle man räkna ut detta?

Ja, troligen vid den hyra där den boende får nog och flyttar? Men är detta rimligt? Även om man motiverar höjningarna med ett ”objektivt hyresgästintresse” som man enligt dagens lagstiftning gör i hyresnämnderna idag.

Att här med krystade medel söka tillämpa förenklade teorier som kan fungera när det gäller hamburgare är feltänkt eller medvetet styrt av eftergifter för girighet hos dem som har makten kring hyresboendet.

Vem har hört en ideologisk debatt om marknadsvärdet på hamburgare eller hänvisning till "det objektiva hamburgarköparintresset"?

En offentlig reglering som ger hyresvärdar en rimlig betalning för sina insatser och de boende ett reellt inflytande över villkoren för sina hem borde införas.

Vi reglerar mark, farliga produkter, infrastruktur och socialt tillåtna beteenden med hänsyn till det allmänna bästa utan problem.

Rätten till bostad är inskriven i grundlagen och uthyrning av hem borde vara en serviceverksamhet i det allmännas tjänst.

Jo, vi hade ju en ”allmännytta” för inte så länge sen. Dags att tänka en vända till?

Anders Erkéus

F.d. styrelseledamot,

Stockholmshem

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM

Debatt