Bostadsrätt i stan ingen rättighet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2002-07-30

Att få tak över huvudet i Stockholm är inte enkelt. För den som inte stått i bostadskö i 10–20 år är chansen minimal att få en hyresrätt i innerstan. I stället får man snällt ta på sig blå tossor på söndagarna för att kunna titta in i folks hem och se om något av dem kan bli ens eget.

Man har inget val. Endera hyra i svindyra tremånaders andrahandsperioder eller investera. Och det är dyrt att köpa. Dryga 30 000 per kvadratmeter i innerstan kostar det. Idioti kallas sådant hemma i småstaden, där man kan få en finfin villa i utbyte mot sin plutte-etta i storstan. Men som sagt, vi har inget val här i Stockholm.

Självklart vill politikerna komma runt problemet. Annika Billström (s) lovar gratis mark till den som vill bygga

hyresrätter. Men det kommer att ta många år att komma igenom kön av nära 70 000 som väntar på ett eget hem.

Den som står sist kommer sannolikt aldrig att få någon splitterny nyckel att hänga på knippan. I stället kommer en räkning via skattsedeln. Att dela ut gratismark är inte billigt. Det finns varken fria luncher eller kvadratmeter.

Socialdemokraterna har tidigare sagt att de vill sänka hyrorna i Stockholm. 80 kvadrat i Hammarby sjöstad ska kosta 7 000 i stället för 12 000. Ett orättvist förslag. Jämför bara med månadskostnaden för den som måste köpa!

Utropspriset för 81 kvadrat i Hammarby sjöstad är 2,2 miljoner, hyran är 4 507 kronor. Om man måste låna till allt blir priset 17 000 i månaden.

Dessutom tar den som köper en risk. Priset kan sjunka. Man måste engagera sig i föreningen. Och om man vill hyra ut får man bara ta ut en hyra som motsvarar en ”likvärdig hyresrätt”. Det vill säga sju tusen, om sossarna får som de vill.

Det sägs att vanliga människor ska få råd att bo om Billström får bestämma. Det vore trevligt om det var så. Jag är vanlig. Men jag har redan köpt en lägenhet.

När jag flyttade till stan fanns det inte en andrahandsbostad i sikte så jag gjorde mitt livs inköp – 38 kvadrat vid Fridhemsplan kostade mer än pappas hus i Svanskog – och fick ett ställe att ställa min säng på. Nu ska jag både betala räntor och Billströms generositet mot byggherrarna. För inte är det snälla Annika själv som betalar. Det får vi nollåttor göra via avdrag på lönen varje månad.

Självklart måste det göras något åt problemet med att det är omöjligt att hitta ett hem.

Ingen kan säga att det är toppen att vänta i tjugo år på att få en bostad. Men det är märkligt att skatt från alla ska gå till hyra för några, så att vissa betalar dubbelt. Både för en dyr and-rahandsetta i Bredäng och för att någon annan ska få bo billigt i lyx.

Det kan inte vara en rättighet att få bo urbilligt innanför tullarna, för det kommer aldrig att finnas urbilliga lägenheter till alla. Billströms löften blir enbart tomma idéer som fått nytt läppstift till valet för att bli kyssvänliga.

Carolin Dahlman ( Frilansskribent)