Vi hittar krisen på psykakuten

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Bard & Söderqvist: Interaktiviteten stressar oss ända in i döden

De unga, framför allt de unga tjejerna, köar till psykakuterna. På bara ett decennium har antalet ungdomar som söker akut psykiatrisk hjälp fyrdubblats.

Vad vi ser är en existentiell vilsenhet av historiska proportioner därför att vår världsbild inte längre hänger ihop. Och ingenstans uppmärksammas att den stora psykkrisen med skrämmande exakthet sammanfaller med explosionen av interaktiva medier, skriver Alexander Bard och Jan Söderqvist.

Krisen har slagit till med full kraft, och den här gången är k-ordet befogat. Finanskrisen har utlöst den djupaste konjunktursvackan på över 70 år. Och det har gått fort: För ett år sedan drabbades spekulativa hedgefonder och ansvarslösa bolåneinstitut, nu har krisen spritt sig till den breda ekonomin. Ingen sektor går förskonad och arbetslösheten stiger snabbt mot rekordnivåer.

Ändå är den ekonomiska krisen bara en mild bris jämfört med den dramatiska omställningen från industrisamhällets urbana världsbild och människosyn till det nya informationssamhällets virtuella världsbild och människosyn. Och den är framför allt övergående.

De interaktiva teknologiernas framfart är lika revolutionerande som en gång skriftspråket och tryckpressen. Allting i samhället förändras: politiken, kulturen, ekonomin, konsumtionsmönstren och byggandet av sociala identiteter.

Medierna skildrar hur köerna till arbetsförmedlingarna växer, men ignorerar en långt allvarligare kris som följer av vår tids nya mediestress. En kris som inte försvinner med nästa konjunkturuppgång.

Den nya teknologins okritiska hejarklack har lurat i oss att våra laptoppar, mobiltelefoner och bredbandsuppkopplingar bara är nya och spännande verktyg som gör våra liv intressantare. Och visst skapar de fascinerande möjligheter. Men likväl skapar den nya interaktiviteten en för många mer eller mindre ohanterlig stress. Det är inte tillåtet att stänga av, och vi har inga skyddsmekanismer att falla tillbaka på.

Industrialismens massflytt till städerna skapade en enorm stress. De tog 400 år för mänskligheten att hjälpligt anpassa världsbild och människosyn till de nya villkoren. Och själva har vi bara haft något decennium på oss. Vi kan se hur religiösa fundamentalister med en medeltida världsuppfattning, och som samtidigt har tillgång till avancerad kommunikationsteknologi, alstrar destruktiva krafter utan motstycke i historien.

Myten säger att cyberrevolutionen är en enkel match för de unga och en krävande utmaning för de äldre.

Men vårdstatistiken säger något annat: Det är de unga, och framför allt de unga tjejerna, som köar till psykakuterna med smärtsamma livskriser. På bara ett decennium har antalet ungdomar som söker akut psykiatrisk hjälp fyrdubblats. Det talas fördömande om en narcissistisk generation – som om inte ungdomar alltid har varit känsliga och självupptagna – och läkemedelsindustrin kritiseras för sin lukrativa uppfinningsrikedom avseende nya legala droger. Men ingenstans i debatten uppmärksammas att den stora psykkrisen med skrämmande exakthet sammanfaller med explosionen av interaktiva medier.

Symptomen är lika modebundna som allting annat i nätverkssamhället, gårdagens ätstörningar ersätts av dagens uppskurna armar. Att symptomen skiftar avslöjar att de döljer en större underliggande kris som ständigt förvärras. Och var kommer denna kris till uttryck om inte just på den plats där dagens unga bygger upp och vårdar sin personliga identitet: på nätet?

Unga människor saknar i dag en insikt om vad de gör och varför. Den världsbild och människosyn de har ärvt från sina föräldrar är förlegad och helt otillräcklig för att förklara och vara till vägledning i samtiden. Resultatet är en existentiell vilsenhet av historiska proportioner.

Dock finns hjälp att få. Den moderna hjärnforskningen kan i dag förklara åtskilligt av hur kroppen och medvetandet fungerar. Vi behöver inte längre tro, det finns ett vetande. Och den moderna psykoanalysen ser kopplingen mellan en föränderlig omvärld och behovet av en föränderlig självbild hos dagens nätokrater. Men dessa framsteg dränks i pladdret kring tv-vänliga pseudofenomen och besattheten av snabba, tillfälliga lösningar som den extremt hajpade KBT-terapiflugan.

När ska vi börja tala om Den Verkligt Stora Krisen i dagens samhälle? Hur ska vi tackla att vår världsbild inte längre hänger ihop och att detta stressar oss fruktansvärt, många av oss ända in i döden? En fortsatt tystnad kommer att öka lidandet i onödan.

Alexander Bard, Jan Söderqvist

Publicerad: