Magnus Ranstorp gör imamerna till monster

Anhöriga: Ett fåtal röster har fått monopol i debatten om extremism

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Foto: CAROLINA BYRMO, TT
Med spekulerande grunder bygger Magnus Ranstorp upp en monsterbild av imamerna. Alla deras handlingar och uttalanden tolkas nu också utifrån denna monsterbild, skriver anhöriga till dem sex imamerna. Bilden är från en demonstration till stöd för de terrormisstänkta imamerna i maj.

DEBATT. Under ramadan 2019 greps flera muslimska företrädare. I många sammanhang beskrivs de som islamister och extremister.

Forskaren vid Försvarshögskolan Magnus Ranstorp går längre och har vid flera tillfällen förknippat dem direkt med terrorism.

Terrorism är ett brott som man kan ställas inför rätta för. De sex muslimska företrädarna greps aldrig misstänkta för terrorism och hittills har Säpo inte presenterat några bevis som skulle kunna användas mot dem i en rättegång.

Gripandena baseras på en ovetenskaplig idé om att en viss tolkning av islam leder till politiskt våld. Det är därför dessa gripanden, och utvisningsbeslut, helt igenom är politiska.

Man kan inte ens kalla gripandena för juridiska, eftersom den normala rättssäkerheten inte tillåts, utan man ser det hela som en ”administrativ åtgärd”.

Säpo använder något som bara kan beskrivas som en dispenslag. Lagen om särskild utlänningskontroll, LSU, kan enbart appliceras på personer med utländsk bakgrund. Att dessa personer inte är medborgare är också ofta resultat av att Säpo varit inblandad i processen från början och de därför blivit förvägrade medborgarskap. 

Ranstorp hänvisar rapporten ”Mellan salafism och salafistisk jihadism”, som han själv skrivit, som något slags bevis. Men den har kraftiga vetenskapliga brister. Bland annat används endast källor som bekräftar den tes Ranstorp och hans kollegor drivit i många år.

Rapporten har också extremt låg validitet vilket innebär att man inte undersöker det man påstår att man undersöker. Man påstår i rapporten att man undersöker salafism och salafistisk jihadism – men i stället kan rapporten bäst beskrivas som en samling av tidningsartiklar, bloggar och ovetenskapliga böcker.

Det vetenskapliga underlaget är nästan helt frånvarande och man har till och med valt att inte ha med tidningsartiklar som argumenterar mot deras tes. Inte heller är en enda salafist intervjuad.

I stället har man bland annat intervjuat en politiskt aktiv polis från Göteborg som slänger sig med rasistiska idéer om ”dolda agendor” som att påstå att muslimer har ”Janus-ansikten med ett friserat språk gentemot myndigheter och andra aktörer, men med en betydligt radikalare agenda internt”.

Påståendet är en del av den konspirationsteori som går under namnet ”Eurabia” som ”counterjihadrörelsen” populariserat. Man garderar sig med hänvisning till att man pratar om salafister och inte muslimer i allmänhet. Detta håller inte då salafister också är muslimer, oavsett vad man tycker om det, men också för att man använder eurabia-teorin som attackerar alla muslimer.

Ranstorp påstår också att de utvisade imamerna ”skapar … hermetiskt slutna miljöer för hundratals barn”. Det är ironiskt att imamerna framställs som ”slutna” när hela den process de och deras familjer nu genomgått är en extrem sluten process där inte ens de anklagade får ta del av all bevisning. 

Det här är några av de spekulerande grunder som används för att bygga upp en monsterbild av de gripna. Alla deras handlingar och uttalanden tolkas nu också utifrån denna monsterbild.

Det har blivit omöjligt att värja sig mot anklagelserna och intresset för de sex företrädarnas egna utsagor är oerhört svalt. 

Det är värt att minnas att den polisära, mediala och politiska enigheten varit rådande förut. Två sådana fall som ledde till extrema konsekvenser för de drabbade är de gripna familjerna 2010 som på falsk basis greps av polis i Göteborg.

Ett annat sådant fall är jakten på asylsökande Moder Mothanna Magid som media, polis och politiker hängde ut utan några som helst bevis mer än Säpos påståenden. Detta är bara två av de många, både uppmärksammade och ouppmärksammade, fall som haft ödesdigra konsekvenser för de drabbade.

Att det kan bli så här är bland annat resultatet av ett fåtal röster fått monopol i debatten om extremism. Lat journalistik och rädda politiker bäddar för att aktivt undvika och utesluta andra expertröster från andra högskolor i Sverige än Försvarshögskolan.

Allmänheten har fått ta del av en snäv röst kring terrorism vilket lett till en förvrängd och ideologisk, snarare än en saklig och vetenskaplig, bild av vad terrorism är och vad det beror på.

Det är enormt tungt för en familjemedlem att ens vilja att någon man älskar ska behöva gå genom detta, men det är det enda vi kan i sammanhanget kräva; om det finns formella anklagelser och om det finns bevis för att dessa muslimska företrädare begått några brott, ställ dem då inför rätta. 

Allt annat är, tragiskt nog, politisk förföljelse. Ranstorps rapport är inte ett bevis. Tidningsartiklar är inte bevis. Man bör inte kunna dömas för sina åsikter och inte för att man pratar med andra människor. Utvisningsbeslutet grundar sig på deras påstådda åsikter.

Det är en sorglig utveckling som vi inte trodde någonsin skulle äga rum. Nu sker det framför ögonen på hela befolkningen – som till stor del rationaliserar det hela med att det inte finns någon rök utan eld. Vi har endast att hoppas på att framtiden ger oss och våra släktingar som belagts med utvisning upprättelse.


Hajir Alduhan och anhöriga till de sex imamerna


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

ARTIKELN HANDLAR OM