Migrationslagen slår mot utlandssvenskar

Debattören: Familjer kan komma att splittras i två års tid

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Den nya migrationslagen kommer tvinga utlandssvenskar att välja mellan att hålla våra familjer samman i ett land som inte är Sverige mot den oattraktiva familjeseparationen, skriver debattören.
Foto: TT
Den nya migrationslagen kommer tvinga utlandssvenskar att välja mellan att hålla våra familjer samman i ett land som inte är Sverige mot den oattraktiva familjeseparationen, skriver debattören.

DEBATT. Migrationskommittén ska snart ha sin plan för den framtida svenska migrationspolitiken färdig. Långsiktig och hållbar ska den vara, och de politiska ledamöterna har ett tungt ansvar på sina axlar.

Media är full med artiklar rörandes detta ämne, till största del verkar det handla om volymmål, kvotflyktingar och skyddsskäl.

Men själv undrar jag, var befinner vi utlandssvenskar oss i denna politiskt polariserade fråga?

2016, vid den tillfälliga lagens tillkomst, upptäckte vi att en återflytt till Sverige över en natt hade förvandlats från att inte bara involverade alla de vanliga orosmoment som en flytt över kontinenter innebär, till att bli en byråkratisk mardröm.

Vi hade som på ett illa placerat bananskal halkat in i kön för asylsökande hos Migrationsverket. Det tog ett tag att greppa denna nya verklighet.

Kortfattat betyder det att en svensk medborgare med en partner från ett icke-EU land numera måste fullfölja Migrationsverkets regler om boende och försörjningskrav innan den icke-EU partnern kan anlända till Sverige. Om de har beviljats uppehållstillstånd.

För att detta ska vara möjligt behöver därför familjen splittras under den tid som det tar för Migrationsverket att behandla ens ärende. Upp till två år i skrivandets stund.

Gemene man verkar vara helt ovetande om denna situation, och likaså flertalet i politisk ställning. Förvånade miner och ren skepticism är den vanligaste reaktionen.

Om man mot förvåning hittar någon som är medveten om hur vi påtvingas en familjeseparation för att göra en återflytt, så är det stört omöjligt att få en förklaring till varför vi behandlas på detta sätt.

Att inkludera svenska medborgare i en lag som inte är ämnad för dem, utan att kunna förklara dess syfte, kan man tycka är höjden av ignorans och inkompetens hos de som stiftar dessa lagar.

Många svenska medborgare väljer att inte utsätta sina familjer för denna familjeseparation. Förståeligt. Det tär både emotionellt som ekonomiskt. De stannar i stället i sitt andra hemland, och de anledningar som låg till grund för en potentiell återflytt läggs därhän. Sverige går därmed miste om en grupp människor med både värdefull erfarenhet och kompetens.

Och nu sitter alltså Migrationskommittén och bestämmer om hur vår framtid ska se ut. Har vi utlandssvenskar skäl att se positivt på framtiden?

För de som vet vad de olika politiska partierna lockade utlandssvenskarna med i valet 2018 så känns det som om guld och gröna skogar hägrar.

Men är det verkligen så? Eller borde man vara realist och inse att Migrationskommittén har fullt upp med att nå en överenskommelse om volymmål, kvotflyktingar och asylskäl.

Vi utlandssvenskar kommer att få välja mellan att hålla våra familjer samman i ett land som inte är Sverige mot den oattraktiva familjeseparationen. Och om så är fallet kan vi 2022 , då våra utlandsröster återigen är attraktiva, se fram emot tomma vallöften om vad som tros vara attraktivt för de 660 000 utlandssvenskarna.

Personligen anser jag att om utlandssvenskarna ska innefattas av en lag om bostad och försörjningskrav , som skapar en smärtsam och onödig familjeseparation, så bör någon kunna förklara dess syfte. Allt annat är inhumant.

Lena Wickman


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publicerad:

LÄS VIDARE