ÅSIKT

Stefan Löfven bluffar om assistanskrisen

Bengt Westerberg: S har haft över 20 år på sig att tänka om – varför ändrar de sig först nu?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Som socialminister införde Bengt Westerberg LSS. Nu kritiserar han S-regeringens hantering av lagen.
DEBATT

I valspurten har den personliga assistansen blivit en viktig fråga. Regeringen har under de senaste åren mest talat om behovet av nedskärningar. Men nu framhåller Stefan Löfven och Lena Hallengren att Socialdemokraterna minsann vill att alla som behöver assistans ska få det.

”Vi har inte försämrat villkoren för assistansen”, säger de, ”problemen beror på domar baserade på en dålig lag som den borgerliga regeringen 1991-94 är ansvarig för”.

Den lag som vi då stiftade, LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade), kan förvisso behöva ses över efter 25 år, men de problem som nu diskuteras – huruvida assistans ska kunna ges vid behov av andningshjälp, sondmatning, epilepsi med mera – beror inte på den ursprungliga lagen. Vår proposition är kristallklar på denna punkt.

Som föredragande i regeringen skrev jag:

”... personlig assistans kan vara av grundläggande betydelse för barn som har omfattande omvårdnadsbehov under hela dygnet eller en stor del av dygnet och som på grund av till exempel hjärnskada, genetisk skada eller sjukdom har flera funktionshinder samtidigt. Sådana funktionshinder kan vara någon eller flera kombinationer av till exempel rörelsehinder, utvecklingsstörning, synskada, hörselskada, epilepsi, andningsproblem, hjärtsjukdom eller extrem infektionskänslighet.”

Tolkningsproblemen har uppstått på grund av ett förslag om en lagändring som den socialdemokratiska regeringen lade fram 1996 och som syftade till att begränsa rätten till assistans. Enligt förslaget var det helt klart att assistans inte skulle ges vid de nämnda behoven. Detta uppmärksammades under riksdagsbehandlingen i ett antal motioner.

I syfte att undvika den konsekvensen beslutade riksdagen om ett tillägg i den föreslagna lagparagrafen. Den lyder (i den del som skapar tolkningsproblemen) nu så här, med riksdagens tillägg i fet stil (LSS 9 a §):

”Med personlig assistans … avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov).”

Länge tolkades tillägget av myndigheter och även Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) så att assistans kunde ges vid behov av hjälp med till exempel andning och sondmatning. Men så gjorde HFD 2015 en omtolkning av paragrafen. Den baserades i huvudsak på det ursprungliga socialdemokratiska förslaget och uteslöt assistans i sådana fall.

Det finns goda skäl att vara kritisk mot HFD:s omtolkning, men det är helt klart att den utgick ifrån den socialdemokratiska regeringens proposition vars syfte var att assistans inte skulle ges vid bland annat de nämnda behoven.

Men om nu HFD:s tolkning anses stå i strid med lagstiftarens intentioner så finns för regering och riksdag bara en sak att göra: att stifta ny lag.

I fjol kom en ny dom från HFD som skulle ha kunnat leda till att tusentals assistansanvändare skulle ha förlorat sin assistans. Då ingrep regeringen snabbt och ändrade lagen. Men efter domen 2015 har den inte gjort någonting. I direktiven till den utredning som man nu ständigt refererar till, LSS-utredningen, nämns inte problemet. Kanske beror det på att HFD-domen var helt i enlighet med den socialdemokratiska regeringens intentioner 1996?

Nu skickar socialdemokraterna ut nya signaler. Man vill ha blocköverskridande uppgörelser om förbättringar av LSS och assistansen. Men hur mycket beror det på ett radikalt omtänkande och hur mycket på panik i valspurten?

Socialdemokraterna har haft över 20 år på sig att tänka om i grunden. De har haft tre år på sig att lägga förslag om ändringar för att korrigera HD-domen 2015. De problem som man nu vill åtgärda har varit kända i flera år. Socialdemokraterna har varit iskalla när de påtalats.

Varför kommer de nya signalerna först några dagar före valet? Det är en viktig fråga för väljarna att fundera över innan de lägger sin röst i det som sägs vara en folkomröstning om välfärden.


Bengt Westerberg, partiledare Liberalerna (dåvarande Folkpartiet) 1983–1995, socialminister 1991–1994


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM