Räkna med Fas 3 under flera år till

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Roland Paulsen: Gör deltagande frivilligt – sluta straffa arbetslösa

Dagen var kommen. S och MP satt på tronen och skulle äntligen genomföra det de högt och dyrt lovat folket: att ”avskaffa Fas 3”. Konstigt nog verkade entusiasmen inför detta projekt ha mattats av när Åsa Romson och Stefan Löfven presenterade den nya regeringens ”jobbsatsningar”. Likt sjundeklassare som blivit framtvingade till svarta tavlan för att hålla presentation om andra världskriget mumlade de snabbt igenom sina papper. När det så skulle sägas kom Romson av sig något. ”Extratjänsterna är en väldigt viktig del för att återskaffa…” hon tittade ner i sina papper igen och fortsatte, ”för att avskaffa den här återvändande gränden som finns med Fas 3.”

Det skulle vara lätt att raljera kring hennes felsägning. Själv fastnade jag mer för den ”återvändande gränden”. För att beskriva de senaste trettio årens ”aktiva åtgärder” är ”återvändande gränd” inte en så dum liknelse.

För inte alltför länge sedan (år 2000) presenterade S och MP i betydligt hjärtligare ordalag den så kallade ”aktivitetsgarantin”. Långtidsarbetslösa skulle komma ”närmare arbetsmarknaden” och erbjudas meningsfull sysselsättning, sa man då. Men aktivitetsgarantin blev snabbt utbuad – dels för att den till stor del var ett vuxendagis, dels för att den tog jobb från den reguljära arbetsmarknaden.

När det blev dags att presentera den första alliansbudgeten var därför Sven Otto Littorin och Anders Borg snabba med att skryta över sitt alternativ till aktivitetsgarantin: Jobb- och utvecklingsgarantin. Detta var ett seriöst program med olika faser som inte bara lovade ”aktivitet” utan dessutom ”utveckling”, hette det då. Att den tredje fasen skulle ligga dem i fatet kunde de aldrig ha anat. Eller?

Jo, det kunde de. Och av samma skäl har Romson och Löfven skäl att se bekymrade ut när deras reform ”extratjänster i välfärden” nu ska genomdrivas. I stället för att måla om stolar ska långtidsarbetslösa slussas in i vård och omsorg för att täcka upp för den välfärdsförbistring som Socialdemokraterna själva gick i bräschen för under 1990-talet. Om detta försök kommer lyckas – hur pass meningsfulla arbetsuppgifter som kommer erbjudas inom dessa branscher, hur lönebildningen bland redan underbetald vård- och omsorgspersonal kommer påverkas – vet ingen förrän efter nästa val, eftersom regeringen satt hela mandatperioden som tidsram för införandet av extratjänsterna.

Vad vi vet är att det kommer dröja flera år innan Fas 3 formellt är borta. Hur illa man än tycker om Fas 3 ser man nämligen från regeringens sida hellre att människor tvingas till denna ”förnedrande massåtgärd” (citat från Socialdemokraternas websida) än att de släpps fria till dess de nya åtgärderna hunnit falla på plats.

”Det handlar inte om att kasta ut folk i ingenting”, sa Romson under pressträffen.

Ingenting? Lägg märke till att det är språkröret för samma parti som en gång genomdrev friåret som säger detta.

Jag har tidigare föreslagit att det parti som menar allvar med att åtgärderna ska vara de arbetslösa till gagn borde göra dem frivilliga så att arbetslösa själva kan välja om de vill delta eller ej.

Nu föreslår jag det här: gör genast deltagandet i Fas 3 frivilligt medan vi väntar på att extratjänsterna kommer i ordning. Att i brist på annat behålla den dyra åtgärd som Fas 3 utgör är ett alltför tydligt bevis på att även den här regeringens främsta huvudbry gällande långtidsarbetslösa är att i arbetslinjens namn straffa dem. Allt för att avskräcka oss andra från att hamna i deras situation.

Roland Paulsen

Doktor i sociologi

Lunds universitet

Publisert: