ÅSIKT

5 fel med demokratin

DEBATT

Kent Eriksson: Mer makt till riksdag och kommuner, mindre till regeringen

Foto: Fem bromsklossar sinkar demokratin Kent Eriksson listar fem fel i den svenska politiken och undrar över om det är något fundamentalt fel med den svenska politiken och kommer fram till fem bromsklossar På bilden: partiledardebatt i riksdagen.

Lagom till att baksmällan efter fotbolls-VM har lagt sig är det dags för valrörelse. Det går faktiskt att hitta en del likheter mellan fotbollen och valrörelsen. Två lag står mot varandra, ett röd-grönt med kapten Persson som anförare mot ett blått med Reinfeldt som kapten.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det röda laget har drabbats av en rad skandaler. Tidningarna har basunerat ut att det röda laget är omoraliska, fuskar och är dopade. Men är det bara det röda lagets fel, eller finns något mer fundamentalt fel med den svenska politiken? Jag skulle vilja hävda att spelreglerna för svensk politik har sina brister.

Det är främst fem saker som jag ser som bromsklossar för demokratin:

1 Riksdagen kan besluta om vilka lagar som helst, även om dessa strider mot grundlagen. Det går att fuska med utgiftstaket, man kan ge kommuner nya uppgifter även om de protesterar högljutt. Man kan införa en fastighetsskatt, som innebär att beräkningarna för en boende förändras mot de villkor som gällde när man inskaffade sitt boende. Vi har ett lagråd, men deras yttrande kan riksdagen köra över. I många andra länder finns en förvaltningsdomstol som kan stoppa riksdagen från att fatta grundlagsvidriga beslut. Om andra länder vågar ha en kontrollmakt med veto som stärker kommuner och enskilda - varför vågar inte vi?

2 Regeringen själv utser höga tjänstemän, ambassadörer, myndighetschefer och landshövdingar. Regeringsformen 11 kap. 9 § anger att det är förtjänst och skicklighet som ska ligga till grund vid tillsättandet. Trots detta är det före detta politiker - främst socialdemokrater - som får de fina titlarna. Varför inte låta riksdagen fråga ut blivande generaldirektörer, ministrar och höga ämbetsmän? Varför inte låta folk, som i våra grannländer, söka även dessa jobb i konkurrens?

3Myndigheter verkställer regeringens politik. Hur många vet nästan ingen. Dessa styrs av regeringen. I förlängningen blir de regeringens språkrör och propagandamaskiner. I många andra länder, däribland England, är det vanligt att myndigheter i stället är underställda riksdagen. Det ger myndigheterna en större frihet att våga kritisera makten. I Sverige rapporterar bara ett fåtal myndigheter till riksdagen, däribland den nya Riksrevisionen. Inte helt oväntat är det just Riksrevisionen som vågar ställa kritiska frågor. Tänk om fler myndigheter var lika självständiga, skulle inte detta vitalisera demokratin?

4En majoritet av alla riksdagsledamöter behöver inte stödja statsministern för att denne ska bli vald. Tvärtom är det ovanligt. I andra länder krävs en majoritet. Att förespråka en stark statsminister kan tyckas strida mot hur jag tidigare har resonerat, men svaga regeringar är inte något som gynnar demokratin. Tvärtom gör det ansvarsutkrävandet till en omöjlighet. Mest tydligt är det inom skolpolitiken där skolministern inte har någon makt alls, utan besluten fattas i riksdagen mot hans vilja. Om andra länder kan ha ett system där statsministern väljs av en majoritet, varför kan inte vi? Skulle inte en tydligare regeringsmakt leda till tydligare ansvarsutkrävande?

5 I Sverige går det 25995 invånare på en riksdagsledamot. I USA går det 680000 och i Danmark 30350, i Norge 27 100 och i Tyskland 136700. Varför har vi så många riksdagsledamöter? Om vi minskar antalet folkvalda till låt säga 299 (samma antal som Danmark om vi räknar på vår storlek) så leder det till bättre politiker. Ökad konkurrens gör att politikerna måste våga profilera sig, driva egna frågor och våga gå emot partilinjen. I dag styrs partierna av en rad högdjur medan resten har minimal möjlighet att påverka politiken. Ofta följer man snällt partilinjen. Ökad konkurrens leder till självständigare politiker och en fördjupning av demokratin.

Jag önskar att något politiskt parti vågar lyfta frågorna om det offentliga rummets spelplan.

Kent Eriksson (Statsvetare och fotbollsälskare)