ÅSIKT

Stoppa mig, jag kan inte sluta rattsurfa

Debattören: Det är dags för en lag som räddar mig från mig själv

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: THINKSTOCK/TT
Vi behöver en påminnelse om det orimliga i att göra något annat än att titta på vägen när vi färdas i 30 meter i sekunden, skriver Emanuel Karlsten.
DEBATT

DEBATT. Jag behöver bekänna något. Jag kollar på mobilen när jag kör. Det har också hänt att jag läser artiklar samtidigt som jag kör. Det vill säga att jag i sekundintervaller medvetet lägger fokus på mobilen samtidigt som jag kör bilen snabbare än någon människa eller djur kan springa. Det är idiotiskt. Det är farligt för både mig själv och min omgivning och jag skäms. Men jag kan uppenbarligen inte sluta.

Så snälla lagstiftare, rädda mig från mig själv.

Jag skriver om det eftersom det nu finns en majoritet i riksdagen som vill skärpa lagen kring rattsurf. Sverige är det enda EU-landet som inte följer den så kallade Wienkonventionen som förbjuder “handhållen” mobiltelefon när man kör. I stället landade vi 2013 i en kompromiss där det är okej att använda mobilen om det ”inte inverkar menligt på förandet av fordonet”.

Jo, jag har både hört och läst det där. Säkert du också. Men det enda jag läser är att det gäller de som inte kan hantera mobilen när de kör. Alltså inte jag. Så ja rattsurfar vidare. Kanske gör du det också.

Och det är farligt. Det är omöjligt att föra statistik på hur det missbrukas och jag menar inte att det ska lagstiftas mot allt som är farligt i samhället. Men jag märker på mig själv och min omgivning hur lätt vi relativiserar vårt eget rattsurfande. Och kanske kan en skärpt lagstiftning ha en inverkan på det. Att det kan fungera som debatt-trigger eller användas som en nyttig moralkaka. För jag har inga illusioner om att rattsurf är ett brott polisen kommer att prioritera, eller knappt ens agera på.

Men börjar vi prata om det i skolor och arbetsplatser kanske vi kan uppnå något självsanerande.

Barn kan säga till sina rattsurfande föräldrar att de bryter mot lagen. Besserwissrar kan påpeka för kollegor att de ska lägga ner mobilen, inte bara för att det är etiskt rätt, utan för att lagen säger så. Och vi själva kanske börjar känna större samvetskval, för det är ju förbjudet.

Men hur blir det då med kartor i mobilen? Och får jag inte ringa när jag åker? Jo. Det går bra att göra allt det där trådlöst. Eller genom att fästa mobilen på instrumentbrädan. Eller använda inbyggda gps:en. Och säkert kommer många fuska ändå. Precis som de gör med hastighetsgränser eller rödljus. Men det kommer i alla fall att etableras ett tydligare rättesnöre, en gräns.

En påminnelse om det orimliga i att göra något annat än att titta på vägen när vi färdas i 30 meter i sekunden. En sekund, 30 meter. 2 sekunder, 60 meter.

Säkert kommer tekniken bli bättre med tiden. Säkert kommer vi snart ha självkörande bilar så att saken inte ens behöver vara ett problem.

Men tills dess. Tills dess kan vi behöva en lag som påminner att en titt på mobilen på en motorväg innebär att vi färdas 60 meter utan att ha koll på vart.

Något behöver hända. Snälla lagstiftare, rädda oss från vårt rattsurfande jag.


Emanuel Karlstenprogramledare, fristående journalist och rådgivare


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM