ÅSIKT

Regeringen, ni sviker de svenska arbetarna

Debattörerna: S lovade göra sjukförsäkringen tryggare – det blev tvärtom

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: BJÖRN LINDAHL/PEFOTO/JOHNÉR
Åsa Plesner, Marcus Larsson, Niklas Altermark, och Lisbeth Forsberg menar att regeringen sviker sitt vallöfte om sjuka. ”S gick till val på att göra sjukförsäkringen tryggare. I stället har den blivit otryggare: tre gånger fler sjukpenningsansökningar får avslag. Ofta kommer ansökningarna från välfärdsarbetare. ” skriver de.
DEBATT

DEBATT. På LO-borgen i Stockholm sitter en tavla med graverad text. Under rubriken Arbetets djävulskap listas risker i arbetsmiljön, som “kvicksilver, mobbing, radongas”. Stycket avslutas: “Mycket är gjort - mycket återstår!”

LO har rätt på båda punkterna. Det svenska arbetslivet har ett fantastiskt skyddsnät. Arbetsgivare har ett stort ansvar för att förebygga sjukdom och för att rehabilitera den som ändå råkar illa ut. Samhället ger ekonomiskt stöd till den som förlorar sin lön. Mycket är gjort.

Och mycket återstår för den rörelse som vill vara en arbetarrörelse. Arbetslivet har förändrats. I dag är dess djävulskap inte alltid fysiskt, utan oftare mentalt och känslomässigt.

I teorin ska chefen se till att ingen blir sjuk på jobbet. I verkligheten saknar chefen i regel förutsättningar att ta detta ansvar. Anställda får själva ta hand om sin psykiska hälsa. Och allt fler slås ut i vår högproduktiva tid, med dess ständiga effektiviseringskrav.

Ett hållbart arbetsliv har balans mellan krav och resurser. I välfärdssektorn, som anställer en miljon svenskar, beslutar staten om kraven, men kommunerna och landstingen beslutar om resurserna.

När kraven på offentlig service stiger snabbare än budgeten ökar uppstår ett glapp som gör välfärdsarbetarna sjuka.

Det ser vi i statistik gång på gång; ibland är det socionomer som toppar sjuklistan, ibland förskollärare, men alltid välfärdsarbetare. De som arbetar i just det skyddsnät som arbetarrörelsen själva drivit fram. Är inte det ironiskt?

Regeringsskiftet 2014 innebar en chans att göra den offentliga sektorn till en bättre arbetsgivare. Socialdemokraterna var inför valet också tydliga med att Alliansregeringens politik att utförsäkra folk som blivit sjuka av sina jobb skulle stoppas. Valmanifestet sa att “sjukförsäkringen ska ge både ekonomisk trygghet och erbjuda rehabilitering.”

Svårt att göra i minoritet? Nej, socialdemokraterna har visat stor förmåga att styra Försäkringskassan. Tyvärr åt helt motsatt håll.

Utan lagändringar, utan riksdagsbeslut och utan någon egentlig debatt, har Försäkringskassans uppdrag styrts om. 2016 fick Försäkringskassan ett nytt uppdrag; att verka för att minska sjuktalet från knappt 11 till 9 dagar per försäkrad och år. 

Det är ett absurt uppdrag. En neutral och korrekt handläggning påverkar inte sjuktalet vare sig uppåt eller neråt. Regeringen gick då in med pengar, men inte för att stärka rehabiliteringen, utan för att “kvalitetssäkra” kassans bedömning av sjukas arbetsförmåga. Och så: Poff! Avslagen sköt i höjden, och sjuktalet började sjunka.

Socialdemokraterna gick till val på att göra sjukförsäkringen tryggare. I stället har den blivit otryggare: tre gånger fler sjukpenningsansökningar får avslag. Ofta kommer ansökningarna från välfärdsarbetare. De sprang sig sjuka mellan elever eller patienter, och lämnas nu utan stöd, utan försörjning och utan anställning.

Moderaternas slagord ”det nya arbetarpartiet” var förstås lögn; Alliansen genomförde en rad försämringar av arbetande människors trygghet. Den sittande regeringen fortsätter på samma väg, trots vallöften om att stoppa just denna politik. Sveriges arbetare - och i det begreppet räknar vi in även tjänstemän - står alltså utan trovärdiga regeringsalternativ. Och i skyddsnätet under oss gapar allt större hål.

Socialdemokraterna, tar ni på er att driva en politik för ett hälsosamt arbetsliv och en trygg sjukförsäkring? Eller behöver vi en ny arbetarrörelse?


Åsa Plesner, Tankesmedjan Balans
Marcus Larsson, Tankesmedjan Balans
Niklas Altermark, Fil. Dr Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds Universitet
Lisbeth Forsberg, Solrosuppropet.se


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM