ÅSIKT

Häll ut maten på golvet, mina bröder och systrar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

I Svärdsjö serverar kommunen oätlig mat till sina pensionärer. Tar hutlöst betalt också, 59 kronor. Mina jämnåriga där i Svärdsjö klagar. Men mer gör de inte. De sätter sin lit till överheten. Det är som om de vore på institution för sextio år sedan och fostrats att stå upp och tacka Gud och föreståndaren för maten och sedan samfällt ropa: Den var god! Hur mycket råtta den än smakade. Den som upplevde detta minns det än!

Men alla var inte så eftergivna på institutionerna. Gun Kessle som dog för två månader sedan låg på Söderby 1942. Hon var då sexton år. Det var svåra tider och som alltid sparades det på dem som hade det värst. När potatisen blev så usel att den knappt dög till grispotatis var hon uppegående. Då gick hon runt och agiterade.

”Vi måste göra något!”

Hon var tornedalskt envis med klar uppfattning om rätt och fel, talför därtill och fick till slut de andra patienterna med sig i direkt aktion. De uppegående tog stora potatisportioner och kastade sedan in dem på golvet i köket, de sängliggande kastade den usla potatisen på salsgolvet eller ända ut i korridoren om de orkade.

I pressen skrevs om kommunistisk agitation. Man var sedligt upprörd över lungsotarnas brist på samhällsansvar. Men inte var det någon partiaktion inte. Också svenska kommunister drar sig ju för att bryta sådana förbud som att beträda gräsmattan när de funderar på hur de skall göra revolution.

Efter tre dagar med illaluktande potatissmet över golven gav ledningen upp och började servera ätlig potatis till patienterna.

Vore det kuk kvar i mina jämnåriga pensionärsbröder – och livsgnista kvar i mina jämnåriga pensionärssystrar – i Svärdsjö skulle de som så kunde nu promenera över och kasta in sina usla matlådor i kommunalkontoret och de som var för svaga för att gå dit kunde hälla ut den ditfraktade maten på golvet eller i trappen. Jag lovar dem att efter några dagar av sådan kollektiv direkt aktion skulle Catharina Hjortzberg-Nordlund, den moderata ordföranden för omvårdnadsnämnden, ge upp. Ty alternativet till att ge ätlig mat vore ju att kalla på polisen att jaga hjälpbehövande underklasspensionärer.

Men jag tvivlar. Samhällsansvaret sitter oss i benmärgen.

Jan Myrdal