ÅSIKT

Nu måste Moderaterna säga nej till kvotering

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Jessica Rosencrantz (M): Lös vanliga kvinnors vardagsproblem i stället

Foto: Jessica Rosencrantz.

Jämställdhetsdebatten blir alltför ofta en snäv debatt om kvotering till bolagsstyrelser. Det är ett problem, för frågan om jämställdhet är större och förtjänar bredare fokus. Moderaterna måste gå före genom att säga nej till kvotering och ta ansvar för en mer konstruktiv debatt.

Kvotering är fel väg att gå av flera skäl:

Kvotering innebär att människor placeras i fack och det fråntar både kvinnor och män rätten att behandlas som enskilda människor. Riktig jämställdhet handlar om likabehandling: att ha lika rättigheter och att bli bedömd som en person – inte som del av ett kollektiv.

Kvotering leder till minskat inflytande och trovärdighet för kvinnor. Verklig jämställdhet handlar inte om att fysiskt sitta vid styrelsebordet, utan framför allt om att bli respekterad och lyssnad till. Kvotering förringar och misstänkliggör kvinnors kompetens. Det är en björntjänst mot alla berörda att placera in kvinnor i ett slags misstänkliggjort b-lag.

Erfarenheter från Norge, som införde könskvotering av bolagsstyrelser 2004, visar att tvångslagstiftning inte fungerar. Antalet kvinnor i börsnoterade bolags styrelser har blivit färre eftersom många företag har flytt den reglerade associationsformen. Dessutom har de olika styrelserna fyllts med samma kvinnliga styrelseproffs, där vissa kvinnor har så många som 35 uppdrag var.

Om vi skulle börja tillämpa kvotering till bolagsstyrelser efter parametern kön, vilken blir då nästa parameter? Kvotering baserad på etnisk bakgrund? På sexuell läggning? På ålder? Det faller på sin egen orimlighet.

Kvotering av bolagsstyrelser är kontraproduktivt och leder fel. Samtidigt stjäl kvoteringsfrågan uppmärksamhet från de stora jämställdhetsproblem kvinnor möter i vardagen. Därför måste Moderaterna en gång för alla sätta punkt för kvoteringsdebatten och i stället fokusera på politik som verkligen bidrar till jämställdhet.

Politiken kan inte lösa allt, men den kan utjämna förutsättningarna för män och kvinnor att göra karriär. Det är ett faktum att många kvinnor tar mer ansvar för hemmet. Därför fyller rut-avdraget en viktig funktion för att avlasta kvinnor och ge bättre möjligheter att hinna med både familj och karriär.

På samma sätt är bättre och mer flexibel barnomsorg viktig. Att underlätta för olika alternativ gör att barnomsorgen kan svara mot fler behov, inte minst viktigt för mammor i karriären.

Det behövs vidare bättre möjligheter för kvinnor att starta och driva företag. Endast fyra procent av Sveriges arbetsföra kvinnor är företagare medan motsvarande andel för männen är tio procent. Kvinnor nyttjar generellt trygghetssystemen mer än män och mer kan göras för att inom dessa skapa samma villkor för kvinnliga företagare som för anställda.

En annan viktig lösning är att öka möjligheten att starta och driva företag i välfärdssektorn, där en stor del av den kvinnliga befolkningen arbetar och har sitt kunnande.

Detta och mycket annat bör jämställdhetsdebatten handla om: de stora problemen i vanliga kvinnors liv och politiska lösningar som är både effektiva och moraliskt riktiga – till skillnad från perifera symbolfrågor och politik som skapar mer tvång än frihet och jämställdhet.

Nya Moderaterna har förmågan att både se och lösa dessa jämställdhetshinder. Med en politik som undanröjer hindren och som på ett rättvist sätt möjliggör för fler kvinnor att driva företag och göra karriär får vi ökad jämställdhet i samhället i stort – även i näringslivstoppen och bolagsstyrelserna.

För att få till stånd dessa breda och konstruktiva lösningar måste vi en gång för alla stänga dörren till kvoteringsdebatten.

Jessica Rosencrantz

ARTIKELN HANDLAR OM