ÅSIKT

Dags att utreda ett tredje juridiskt kön

Debattörerna: Det skulle innebära ett rättsligt erkännande av ickebinära

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: THINKSTOCK
Ett av våra förslag är att regeringen ska tillsätta en utredning som ska utreda möjligheten att införa ett tredje juridiskt kön, skriver debattörerna.
DEBATT

DEBATT. Utredningen för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor för transpersoner överlämnar i dag vårt betänkande till ansvariga ministern Alice Bah Kuhnke. Vi menar att det är nödvändigt med åtgärder både på övergripande styrningsnivå och på detaljnivå gällande vissa myndigheters uppdrag.

Ett av våra förslag är att regeringen ska tillsätta en utredning som ska utreda möjligheten att införa ett tredje juridiskt kön. Detta skulle samtidigt innebära en förändring av det svenska personnummersystemet eftersom personnumren med nuvarande konstruktion är könade.

Vinsterna med ett tredje juridiskt kön är flera. Det skulle innebära ett rättsligt erkännande av ickebinära, personer som inte identifierar sig som män eller kvinnor. Centralt vid införande av ett tredje alternativ är att detta, precis som övriga alternativ, ska baseras på självidentifikation.

Ett tredje alternativ skulle också möjliggöra en mer korrekt registerbaserad statistik med kön som bakgrundsvariabel. I nuläget finns inget sätt att inkludera ickebinära personer i denna, vilket försämrar träffsäkerheten för jämställdhetsarbetet.

Ytterligare en vinst skulle vara att ett system där juridiskt kön registreras på annat sätt och inte genom personnumren skulle eliminera alla de administrativa problem som personer som ändrar juridiskt kön i dag måste hantera.

Grundorsaken till dessa problem är att personnumren är könade och därför byts när någon ändrar juridiskt kön. Då uppstår problem när system hos olika myndigheter och företag inte klarar av ändringen.

I dagarna har en debatt förts på Dagens Nyheters debattsida, om hur jämställdhetsarbetet ska bedrivas. Bland annat har jämställdhetsminister Åsa Regnér slagit fast att ”jämställdhetspolitiken behöver utgå från grupperna kvinnor respektive män för att åstadkomma reell förändring” och att den kommande Jämställdhetsmyndigheten, JäMy, ska ”främja ett systematiskt och effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken på alla nivåer i samhället”.

JäMy kan dock också ”beakta maktordningar baserade på andra kategorier än kön, när det bidrar till bättre prioriteringar och större träffsäkerhet i utformningen av insatserna och genomförandet av jämställdhetspolitiken”.

Vi föreslår nu att Jämy ska bli en av de strategiska myndigheterna i arbetet med att säkerställa lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck eller könskaraktäristika – och att JäMy också ska få ett samordnande ansvar för detta arbete.

Vi menar, precis som regeringen menat avseende jämställdhetsarbetet, att en myndighet med samordnande ansvar är en nödvändighet för att säkerställa att arbetet för lika rättigheter bedrivs så effektivt som möjligt.

Att ge JäMy ansvaret också för arbetet för hbtq-personers rättigheter tror vi skapar gynnsamma synergieffekter också för jämställdhetsarbetet. Om regeringen menar allvar med att detta också ska ha ett intersektionellt perspektiv är det resurseffektivt att samla expertis på olika sorters arbete för jämlikhet under samma tak för att säkerställa att olika erfarenheter används. Det är helt centralt enligt vår uppfattning att alla människor, oavsett kön, inkluderas i jämställdhetsarbetet, inte bara kvinnor och män.

Vår utredning har också haft i uppdrag att belysa hur väl den könsbekräftande vården fungerar. Vi har tagit emot ett stort antal berättelser från personer med egna erfarenheter från denna och vi har också haft kontakt med de specialiserade vårdteamen.

Vår slutsats är att de problem som vi har fått kännedom om; de långa väntetiderna, den stora skillnaden i tillämpning av Socialstyrelsens kunskapsstöd och den därmed ojämlika tillgången till vården för personer i olika delar av landet, måste åtgärdas genom en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting.

Till överenskommelsen knyts en summa pengar som fördelas mellan de olika teamen och specialistläkare.  


Ulrika Westerlund, särskild utredare
Jonah Akleye, utredningssekreterare
Annelie Larsson, utredningssekreterare


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM