Biståndspengar ska inte bekosta missionerande

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattören: Hjälp fattiga – utan att tvinga på dem religiös reklam

Föreställ dig att du är offer för en väpnad konflikt i Afrika. Kriget har slagit sönder byn där du bodde och du har flytt med dina barn till ett flyktingläger.

När du hämtat dig från chock och matbrist upptäcker du att de människor du fått hjälp av alla bär samma S-formade märke. Under tiden du inte kunnat sköta om dina barn har de fått gå i en skola där man börjar varje morgon med att berätta om den onde rymdhärskaren Xenu. Eftersom du har en annan religion känns det obehagligt med den religiösa indoktrineringen. Men den som svälter kan inte vara kräsen – man får vackert buga och tacka för det som bjuds.

Du kanske tycker det verkar osannolikt med missionerande scientologer? Det är det, tack och lov. Men precis den här typen av verksamhet förekommer i dag i stor skala runt hela världen – med kristna förtecken. Den får till och med stöd av svenska staten.

Det är det statliga stödet jag vill ifrågasätta med den här artikeln. Är det verkligen rimligt att svenska biståndsmedel går till mission? Reklam riktad mot barn är hårt reglerad, men är det inte ännu mer oetiskt med reklam riktad mot hemlösa och krigsdrabbade?

Missionerande hjälporganisationer gör förstås nytta. Sida ger exempelvis stöd till Svenska missionsrådet, Diakonia och Svenska kyrkans biståndsverksamhet. Men neutrala organisationer gör också stor nytta, utan reklaminslaget: Röda Korset, Rädda Barnen, Läkare Utan Gränser, Unicef, för att nämna några. Den största delen av världens hjälparbete kanaliseras genom organisationer för vilka det är helt centralt att vara religiöst och ideologiskt oberoende.

Med de religiösa hjälporganisationerna är det annorlunda. De är så fokuserade på sitt missionerande att det kan vara viktigare att missionera än att hjälpa. I den kristna tidningen Dagen kunde man för en tid sedan ta del av en varning från tre företrädare för pingströrelsen att deras biståndsorgan inte skulle ”frestas” att ”avkristnas” för att få del av pengar från olika givare. Hellre färre resurser till nödlidande än att göra avkall på reklamverksamheten alltså.

I samma tidning rapporterades senare triumfatoriskt att ”Jordbävningen [på Haiti] fick folk att överge voodoo”. Dagen vill få det att handla om ett avståndstagande från vidskepelse – men det handlar egentligen bara om ett byte från en religiös tro till en annan.

Det kan vara värt att påminna om att Haiti grundades av revolterande slavar. Voodoo är de sista resterna av dessa slavars ursprungliga kulturarv, uppblandat med katolicism. Inte nog med att stora delar av Port au Prince förstördes i jordbävningen, nu fullgörs sakta det utplånande av Haitiernas kulturarv som påbörjades med förslavandet av deras förfäder. Det här är något som redan skett i stor skala i stora delar av Afrika.

Att någon kan glädjas över denna utplåning av andras kultur är obegripligt. Att den här typen av verksamhet får stöd av det allmänna är ännu värre.

Det kan inte vara rimligt att svenska skattepengar går till organisationer som blandar ihop hjälparbete med religiös reklamverksamhet. Svenska staten är och ska vara helt neutral i livsåskådningsfrågor. Anslag till mission bör därför försiktigt fasas ut och ersättas med anslag till andra organisationer som politiskt och religiöst obundet arbetar med humanitär hjälp och långsiktigt utvecklingsarbete – utan reklaminslag.

Patrik Lindenfors