ÅSIKT

Folkpartiets tilltag gynnar främlingsfientliga krafter

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattörerna: Zlatan har gjort mer för försoningen på Balkan än politikerna

DEBATT I riksdagshuset i lördags anordnade Folkpartiet seminariet ”Bosnien och framtiden” som skulle handla om ”försoning”.

När försoning i det här sammanhanget kommer på tal tänker jag direkt på kamratskapen mellan Zlatan Ibrahimovic och Novak Djokovic, två framgångsrika idrottare som med sina små vänskapsgester gjort mer för försoningen på Balkan än dussintals politiker med sina floskler och ”ursäkter”.

När försoning kommer på tal minns jag också musikföreningen mYusic i Stockholm och dess band Daytonavtalet som för cirka tio år sedan spelade jugoslavisk rockmusik på en pub på Söder. Bandets symboliska namn – efter fredsfördraget från 1995 – indikerade dess multietniska sammansättning: två serbiska flyktingar, en från Bosnien och en från Kroatien och tre bosnienmuslimska, eller som man nuförtiden också säger bosnjakiska.

Vi ex-jugoslaver som för tio år sedan hängde på mYUsic, och som för det mesta hade kommit till Sverige på grund av kriget, var ett livs levande argument mot de främlingsfientliga krafter som hävdar att krigsflyktingar per automatik importerar konflikter och krig till Sverige. De flesta inom föreningen var medvetna om att vi hade motstridiga åsikter om politiken och konflikten i f.d. Jugoslavien, men samtidigt insåg vi att vi trots allt hade mycket gemensamt, bl.a. språklig och kulturell bakgrund, vi gillade samma musik osv. Det fanns med andra ord en gemensam vilja i den miljön som inkluderade ett hundratal personer att fokusera på det som förenar i stället för det som splittrar. Inga försök gjordes att påtvinga sin åsikt på någon annan! Ordet ”försoning” nämndes aldrig men det var egentligen vad som utspelades medan vi drack öl och lyssnade på Daytonavtalet.

Seminariet om Bosnien, till vilket statssekreteraren Jasenko Selimovic och partikollegan Fredrik Malm bjöd in en kontroversiell krigsgeneral, marknadsfördes som ”försoning” men handlade om dess motsats. Folkpartisternas gäst Jovan Divjak, ursprungligen en serb från Belgrad, var nämligen under Bosnienkriget general för den så kallade ”Bosnien-Hercegovinas armé” under ledning av bosnienmuslimen Alija Izetbegovic.

Den medialt exponerade krigsgeneralen är också känd för sin inblandning i en lömsk massaker på jugoslaviska värnpliktiga i Sarajevo i början av kriget, som ännu ingen dömts för. I det numera bosnienmuslimska Sarajevo hyllas Divjak som hjälte medan serberna betraktar honom som förrädare och krigsförbrytare. Divjak, som sade sig ta illa upp om han blir kallad serb, skulle alltså försona sig med bosnienmuslimen Jasenko Selimovic, som mer eller mindre är i ständig konflikt med svenskserbiska förbund sedan han blev statssekreterare för integration?

Man behöver inte vara särskilt klok för att inse att det här grovt ensidiga och propagandistiska upplägget med en mycket kontroversiell person bara fördjupar klyftan mellan berörda grupper både på Balkan och i Sverige. Medierna på Balkan har redan tidigare uppmärksammat det svenskserbiska förbundets protestbrev till Sveriges regering på grund av Selimovics upprepade antiserbiska utspel.

Lördagens ”försoningsaktiviteter” inspirerade dessutom ett tiotal krigskåta anhängare till Divjak att ställa sig utanför Sveriges riksdag med banderollen ”General, vi väntar på dina order”.

Vad behöver hända för att Folkpartiet och integrationsminister Ullenhag ska inse att den här cyniska leken med elden betydligt mer gynnar främlingsfientliga krafter än statssekreteraren Selimovics kandidatur till Europaparlamentet?

Spasoje Marjanović, Justitia Pax Veritas