ÅSIKT

Eleverna drillas i att tala väl om sin skola

Debattören: I kampen om att locka till sig nya gymnasieungdomar är det mesta tillåtet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Anledningen till dragkampen på gymnasiemässan är att varje elev är värd cirka 100 000 kronor. Det är den summa skolan kan kvittera ut i bidrag per år. Tre år på ett treårigt program blir alltså 300 000 kronor, skriver Robert Frykner.
DEBATT

DEBATT. Runt om i landet är det dags för alla nior att lämna in ansökan till gymnasiet. I Göteborgsregionen var det den 2 februari som gällde, i Stockholm är sista ansökningsdag den 15 februari. För de flesta innebär dessa datum en hel del dramatik, eftersom valet kommer att ha stor betydelse för de närmaste tre åren, ja till och med för resten av livet.

För att kunna göra ett så välunderbyggt val som möjligt erbjuds därför niorna på de flesta håll i landet att göra ett besök på sin lokala gymnasiemässa. Det är på den marknadsplatsen – ett slags Kiviks marknad – som vilsna 16-åringar ska försöka få en överblick bland 100-tals utbildningsalternativ.

Inom Göteborgsregionen är det Svenska mässan som gäller. Här finns regionens alla gymnasieskolor representerade, varav många ägs av privata koncerner. Dragkampen om eleverna är hård.

Anledningen till detta är att varje elev är värd cirka 100 000 kronor. Det är den summa skolan kan kvittera ut i bidrag per år. Tre år på ett treårigt program blir alltså 300 000 kronor. 10 000 nior besöker mässan, vilket betyder att värden för svindlande tre miljarder kronor vandrar omkring bland montrarna.

När det fria skolvalet infördes 1992, var det bara program som skulle väljas, vilket är nog så svårt i så ung ålder. Vid val av skola blir det ännu mer komplext: Är skolan ”bra”, vilken typ av elever går där och kommer jag i så fall passa in? Är det lång resväg? Hur kommer mina kompisar att välja?

Traditionellt lömska marknadsföringsknep används för att utnyttja elevernas osäkerhet. Jag vet, för jag har själv varit aktiv i detta spel. Min kommunala skola var inte bättre än andra.

Monterns utseende var viktigt, men lika viktigt var utseendet på lärarna. Att de var ”representativa”, såg ”rätt” ut och gärna ungdomliga.

Elever utsågs på likartat sätt för att kunna skapa kontakt och slå sig i slang med förbipasserande. Inför mässan drillades de i vilka fakta som skulle framhävas och vilka som skulle hållas tillbaka. Steget till att hyra in fräscht solbrända modeller är kanske inte långt borta?

Skolans broschyrer strävade efter att förmedla en välkomnande atmosfär där alla blir sedda, kombinerat med hur roligt och mysigt vi har det, med kunniga, inte för gamla lärare, som kommer att ge dig de höga betyg du faktiskt förtjänar, eftersom de är så himla bra pedagoger. Resultatet blev en kraftigt uppsminkad bild av verkligheten.

Detta är effekten av att skolan bokstavligen förvandlats till en marknad, där en elev inte längre är en elev utan en betalningsstark kund som kan lägga upp flera hundra tusen på monterbordet.

Därför tvingas även kommunala skolor in i racet, där marknadens osynliga hand formar oss – eller snarare deformerar oss – utan att vi ens tänker på det.

Hur känner sig då eleverna efter att ha flipprat runt på en knökfull mässa och under timtal utsatts för otaliga värvningsförsök? Jo, stressade och frustrerade.

Till skillnad från andra mässor är de tvingade att – innan tidsfristen går ut – bestämma sig för att köpa någon av de erbjudna produkterna, en produkt som kommer att påverka dem under resten av livet och där det är omöjligt att på förhand veta om man valt rätt. Ungefär som valet av pensionsfond.

Slopa fria skolvalet, lägg ned gymnasiemässan och befria både elever och lärare från detta nyliberala experiment, som vi fortfarande är ensamma om i världen!


Robert Frykner, studie- och yrkesvägledare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM