Debatt

I dag inleds debattserien ”Nödläge”

Debattredaktionen: 14 dagars klimat- och miljödebatt mellan särskilt insatta börjar nu

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vi hoppas med serien få till en insatt debatt om vad som egentligen behöver göras åt klimatkrisen och vad det är som hindrar att det blir gjort, skriver Virve Ivarsson, vikarierande debattredaktör. Bakgrundsbilden visa stora isberg som flyter iväg vid Kulusuk, Grönland där ökade temperaturer och minskat istäcke hotar ekosystemen, fisket och den lokala kulturen.
Vi hoppas med serien få till en insatt debatt om vad som egentligen behöver göras åt klimatkrisen och vad det är som hindrar att det blir gjort, skriver Virve Ivarsson, vikarierande debattredaktör. Bakgrundsbilden visa stora isberg som flyter iväg vid Kulusuk, Grönland där ökade temperaturer och minskat istäcke hotar ekosystemen, fisket och den lokala kulturen.

DEBATT

KRÖNIKA. ”Ärligt talat – nej, inte alls. Samhället har inte den känslan av nödläge och brådska som skulle behövas. Politikerna tjafsar mycket med varandra och det saknas synergi och mobilisering av samhället.”

Så svarade Oksana Mont, professor i hållbar konsumtionsstyrning vid Lunds universitet, då jag förra året i samband med en intervju frågade henne om hon kände hopp om utvecklingen för klimatet.

De där orden har stannat kvar i mig, och det är svårt att inte tänka på dem när jag läser om läget för klimatet i dag.

I januari i år kom nyheten att vår planets isar nu smälter i linje med FN:s klimatpanel IPCC:s värsta scenarion. Och jag stirrar på en mening ur boken ”SOS – vad du kan göra för att minska ditt klimatavtryck” av Seth Wynes, doktorand i klimatvetenskap vid University of British Columbia, som lyder:

”IPCC publicerade nyligen en rapport som beskrev hur de beslut vi tar under det närmaste årtiondet i princip kommer att avgöra huruvida vi lyckas upprätthålla en beboelig atmosfär på vår planet eller äventyra hela vår civilisation”.

För att vända utvecklingen krävs radikala förändringar. Men i IPCC:s 1,5-graders rapport skriver man att en förutsättning för att sådana ska kunna genomföras är att allmänheten förstår att något måste förändras och varför.

Men förstår gemene man det tillräckligt gällande klimatet i dag?

För att ha en chans att hindra att uppvärmningen överstiger 1,5 grader skulle de globala utsläppen av växthusgaser behöva minska med tio procent per år till och med 2030.

Men de globala utsläppen ökade i stället med cirka 1-2 procent per år innan Covid-19-pandemin. Johan Rockström, professor i global miljövetenskap säger att om det fortsätter såhär kommer planeten att nå 3-4 graders uppvärmning redan om 80 år.

Och redan om världen når 2 graders uppvärmning beräknar FN att dödliga värmeböljor generellt kommer att bli vanligare. De dödliga värmeböljorna som drabbade Indien och Pakistan år 2015 beräknas då bli årligen återkommande. Dubbelt så många människor som i dag kan runt om i världen komma att uppleva vattenbrist.

18 procent av de studerade insekterna, 16 procent av växterna och 8 procent av ryggradsdjuren kommer att få halverade livsmiljöer. Regnskogarna kommer att minska, skogsbränderna och döda havsbottnar öka och korallreven i princip försvinna. Och det är bara några av följderna.

Dessutom riskerar en sådan temperaturökning att utarma ekosystemen (till exempel genom smältande permafrost eller regnskogsdöd) så mycket att jordens temperatur stiger ännu mer och gör att planeten till slut bli obeboelig för människor. Och det är ju då så klart väldigt illavarslande att planetens isar redan nu smälter i linje med IPCC:s värsta scenarion.

Och som Fridays For Future Sverige säger i sin debattartikel i dag så är ju inte klimatkrisen något avlägset hot, utan något som vi ser konsekvenserna av redan i dag.

Samtidigt är forskarna överens om att vi fortfarande kan förändra utvecklingen och att det är vad vi människor gör de närmaste 5–10 år som är avgörande. Så varför händer inte mer?

Flera insatta jag talat med återkommer till betydelse av att se allmänheten agera. Kali Andersson, aktiv i Klimatpsykologerna, menar att det som påverkar hur vi agerar på klimatkrisen är hur vi ser andra agera.

Och Thomas Frostberg, ekonomireporter på HD-Sydsvenskan som parallellt arbetar med hållbarhetsbevakning för Dagens industri och har varit redaktör för DN Global utveckling, säger att medial uppmärksamhet krävs för att politikerna ska våga agera.

När media samtidigt fokuserar på att skriva om det som vi ser händer här och nu och just i dag finns en paradoxal risk att klimatfrågan hamnar i skymundan. För trots att klimatkrisen är det kanske största hotet mot mänskligheten här och nu så syns dess effekter inte alltid direkt och i vår vardag.

Och såhär strax innan ett valår är det även lätt att inläggen i frågan på en debattsida främst skrivs av partier som vill få sina läsare att rösta på dem.

Därför lanserar vi på Aftonbladet Debatt i dag debattserien ”Nödläge” där vi under 14 dagar kommer att publicera minst en debattartikel om dagen på temat klimat och miljö och prioritera debattörer som är särskilt insatta i eller påverkade av klimat- och miljökrisen. Först ut är Greta Thunberg, Alde Fermskog, Alma Andersson och Leonora Hermann från Fridays For Future Sverige. Har du lust att vara med och debattera? Mejla gärna debatt@aftonbladet.se.

Vi hoppas med serien få till en insatt debatt om vad som egentligen behöver göras åt klimatkrisen och vad det är som hindrar att det blir gjort. Och, om vi har tur – kanske till och med kunna ge lite hopp.


Virve Ivarsson, vikarierande debattredaktör


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

Aftonbladet

/

Debatt

/

Nödläge – en debattserie om klimatet

LÄS VIDARE

DEBATT: Klimatkrisens offer prioriteras inte i media

ÄMNEN I ARTIKELN

Nödläge – en debattserie om klimatet

Klimat & miljö

Fridays for future

Klimathotet

Klimatförändringar

Aftonbladet

Johan Rockström