ÅSIKT

Ynkligt, ministern, att skylla på personalen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Åren 2005 till 2008 var jag ordförande i Försäkringskassans styrelse. Efter ett mångårigt utredningsarbete hade de länsvisa kassorna och Riksförsäkringsverket slagits samman till en statlig myndighet med en central ledning och styrelse.

Den nya organisationen innebar stora möjligheter till en mer enhetlig och rättssäker tillämpning av socialförsäkringen, en effektivare handläggning och förbättrad service till allmänheten.

Bland personalen och förtroendevalda fanns stora förväntningar och en tilltro till att den nya organisationen skulle innebära en positiv utveckling av både verksamheten och personalen.

Styrelsen antog en förändringsplan som innebar att Försäkringskassan under tre år successivt skulle frigöra en miljard av de cirka åtta miljarder som fanns anslagna till Försäkringskassans verksamhet.

Det är mycket pengar, men det handlar också om en mycket stor verksamhet som då hade 16?000 anställda och kontor över hela landet.

Den frigjorda miljarden skulle användas till nödvändiga moderniseringar och fortsatt omorganisation som efter genomförande skulle ge effektivitetsvinster. Försäkringskassan behövde alltså frigöra resurser för att kunna finansiera de nödvändiga förändringarna. Detta gjordes också klart för ministrar och departement vid ett stort antal samråd och verksamhetsdialoger.

När socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson nu påstår att Försäkringskassan skulle spara en miljard så är det bara halva sanningen. Den andra halvan är att denna miljard var en nödvändig förutsättning för fullföljandet av förändringsarbetet.

När den nuvarande regeringen kom till makten 2006 klippte den fötterna av förändringsplanen genom att successivt strypa verksamhetsanslagen. Då tvingades Försäkringskassan säga upp personal i ett skede när man var extra sårbar i och med att många skulle byta arbetsuppgifter och arbetsort.

Regeringen valde också att avskaffa allt inslag av förtroendevalda i Försäkringskassans organisation. Det ledde till att lekmannainflytandet försvann och allmänhetens insyn och möjligheter till kritik av verksamheten försvårades.

Dessutom valde regeringen att, tvärtemot vad i stort sett alla remissinstanser ansåg, genomföra fullständigt orealistiska regelförändringar i sjukförsäkringen. Detta har nu har lett till att personalen har fått en ohållbar arbetssituation och Försäkringskassans handläggning och service är föremål för allvarlig kritik från allmänheten och granskande myndigheter.

Det är ynkligt av socialförsäkringsministern att skylla ifrån sig på en oerhört lojal personal när ansvaret är regeringens.

Inger Efriamsson, fd ordförande i Försäkringskassans styrelse