ÅSIKT

Lyssna på oss för att stoppa extremismen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattörerna: Civilsamhället har kunskapen att komma åt grogrunden

Anna Ardin, Omar Mustafa, Henrik Melius och Camilla Salazar skriver på AB Debatt om hur det går att arbeta emot våldsbejakande extremism.

DEBATT. Med anledning av årsdagen för det fruktansvärda attentatet på Utöya och den senaste tidens attacker i Frankrike, Turkiet och övriga världen intensifieras diskussionen om hur vi bäst motverkar den våldsbejakande extremismen. Kraven på hårdare tag och fler repressiva åtgärder för att kunna gripa potentiella terrorister blir allt fler men ger fel svar. Det som verkligen skyddar, och historiskt har skyddat, oss från våldet på lång sikt är i stället hög tillit, stark demokrati och framtidstro.

Det sociala arbete som civilsamhället – idrottsföreningar, teatersällskap, religiösa församlingar, kvinnojourer och många andra – står för har länge varit avgörande för Sveriges unikt höga nivåer av tillit.

Därför är det glädjande att Hillevi Engström, vår nya nationella samordnare mot våldsbejakande extremism, varit så tydlig med att betona civilsamhällets roll och vårt sociala arbetes betydelse. Men retoriken behöver omvandlas i konkreta satsningar om den ska bli mer än tomma ord.

Civilsamhällets organisationer har hittills exkluderats från stora delar av policyutformningen. I den tidigare samordnaren Mona Sahlins referensgrupp återfanns exempelvis inte en enda representant från idéburen sektor, trots att detta fanns med i samordnarens ursprungliga uppdrag. Detta är olyckligt eftersom vi har en central roll i just det tillitsskapande, konfliktöverbryggande och meningsskapande arbete som vi med säkerhet vet fungerar.

I länder där säkerhetspolitiska överväganden tillåtits genomsyra hela politiken ser vi en mycket farlig utveckling som förstärker konfliktlinjer snarare än bekämpar dem. I Storbritannien har den så kallade Prevent-strategin – genom bland annat anmälningsplikt för lärare och socialarbetare vid misstanke om ”radikaliserade” unga – bidragit till en angivarkultur som bland annat gjort att unga muslimska män med skägg blivit anmälda som individer i riskzonen. Detta raserar just det förtroende som är själva nyckeln för ett framgångsrikt förebyggande arbete.

Som idéburna aktörer nära målgrupperna har även vi i det svenska civilsamhället länge sett behovet av att lyfta blicken och bekämpa det som gör att våldsbejakande extrema grupper får grogrund överhuvudtaget.

Om vi på allvar vill skapa trygghet kan vi inte riskera att misstänkliggöra och driva hela grupper av människor ut i periferin. Denna svartvita bild är nämligen allt för förenklad. Den fångar också mycket dåligt den polarisering och den marginalisering som i dag präglar delar av Sveriges glesbygd och förorter.

Där har civilsamhället viktiga alternativa svar och lösningar. Där är civilsamhället också centralt för att lyfta röster och perspektiv som inte är de som lättast gör sig hörda i media. Därför vill vi framhålla följande:

1 Ingen aktör bör blanda ihop det socialt förebyggande arbetet med det polisiära arbetet att straffa bevisat kriminella.

2 Vi måste alla erkänna och motverka den växande islamofobin i Europa och förstå hur den högerextrema ideologin fungerar som motor för våldsbejakande islamism. Att se på det muslimska civilsamhällets organisationer som inkubatorer för religiöst motiverat våld är kontraproduktivt, då dessa organisationer i själva verket är en del av lösningen.

3 Den nationella samordnaren och andra som just nu utformar strategier mot våldbejakande extremism bör på allvar involvera civilsamhällets organisationer i policyutformningen. Regeringen behöver inrätta långsiktiga ekonomiska stödformer för civilsamhällets förebyggande arbete – särskilt eftersom forskning visar att långsiktighet i det lokala arbetet är helt avgörande.

Anna Ardin

Omar Mustafa

Henrik Melius

Camila Salazar

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.