ÅSIKT

Killar är fast i normen – de ska inte bry sig

Debattörerna: Politikerna kan inte längre blunda för machokulturen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Katarzyna Bialasiewicz, Under kevlaret
Hade vi haft verktyg att prata om vårt mående och våra svagheter och misslyckanden, i stället för att slå bort det och låtsas som att vi inte bryr oss, är vi övertygade om att färre killar mått dåligt, skriver debattörerna.
DEBATT

DEBATT. Killkompisarna som lämnade provsalen först var de coola. Det var de som hyllades och fick uppmärksamheten på rasten.

Några av dem fick aldrig några poäng – speciellt inte han som en gång hade chans att få ett enkelt poäng bara genom att skriva sitt namn, men skrev ”Ralle” i stället för Rasmus, och förlorade även den poängen. ”Hehe. Kung!”. Andra lyckades väldigt bra.

Resultatet spelade egentligen inte så stor roll – det viktiga var att visa att man inte brydde sig.

Just vikten av att inte bry sig är en inställning som vi menar är central för många killar. Den blir tydlig i övergången mellan barn och vuxen. När vi är runt 12, 13 år och det plötsligt inte är okej att vara pojke längre – när vi ska visa att vi är män.

Så hur går det till egentligen – får vi killar, på vår 13-årsdag, genomgå någon slags hemlig, emotionell lobotomering, efter vilken vi helt slutar känna saker? Nej, självklart inte. Det sker i snacket och kulturen. Vi hejar på och får uppmärksamhet för vissa beteenden.

Vi blir bekräftade som män genom att vara tuffa, våga ta risker, skrika högt, våga vara dryga med läraren eller sluta bry oss när tjejerna säger stopp. Vi rensar bort förmågan att vara ledsen, att söka tröst, att kunna gråta. Vi får inte visa oss sårbara, och ett enkelt sätt att dölja sårbarheten är att sluta bry sig. Vi förbjuder varandra att känna, eller snarare, att visa det.

För sanningen är att vi visst bryr oss. Egentligen. Självklart. Vi är människor. Vi känner. Vi bryr oss.

När provet går dåligt. När förhållandet tar slut fast att vi inte vill. När det är sista skolavslutningen med klassen. När vännerna sviker. Vi känner. Vi bryr oss. Men i stället för att visa det lär vi oss att hantera det på andra sätt.

Parallellt ser vi att skolresultaten sjunker – killar presterar sämre än tjejer i skolan och färre killar söker utbildning på högskola och universitet. Flera undersökningar pekar på att ungdomar mår sämre än någonsin och att psykisk ohälsa ökar. Även om tjejer i stora drag mår sämre än killar är problemen stora även bland killar.

Knappt en femtedel av de som hör av sig till Bris är killar, även fast närmare 40 procent av de 13-åringar som upplever psykiska eller somatiska besvär är killar. Det går inte ihop.

Hade vi haft verktyg att prata om vårt mående och våra svagheter och misslyckanden, i stället för att slå bort det och låtsas som att vi inte bryr oss, är vi övertygade om att den här statistiken hade kunnat se annorlunda ut.

Men samtidigt, vi förstår. Vi var själva med i hyllningskören som stod där och skrattade med killen som sagt något kaxigt till läraren. Vi beundrade honom och hans härligt avslappnade inställning till livet. Såklart.

När samma kompis inte längre kunde ses utan att dricka alkohol. När han allt oftare började dra sig undan från sociala sammanhang. När han sedan slutade höra av sig. När han hörde av sig flera år senare och uttryckte att han kände sig ensam och ledsen, men inte visste varför. Då kändes det inte lika härligt längre.

Men ja. Vi är grabbar. Det är väl sådana vi är. Vem fan bryr sig?

För er politiker som vill ta skol- och hälsofrågor på allvar inför höstens val går det inte att blunda för machokulturen som ett samhällsproblem som ställer till det, inte minst för oss killar.

Vägen till stöd och att be om hjälp, i skolan, i hemmet eller inom vården, är många gånger längre för killar, på grund av en kultur som säger åt oss att vi inte får visa oss svaga.

Vi måste tillsammans se till att elda på den opinion som uppmuntrar oss killar att gå emot gamla trötta normer. Vi måste förbättra arbetet och tillgängligheten för verksamheter som stöttar killar att våga utmana. Vi är varandras förebilder och vi måste visa att det är okej att prata om vårt mående. Det är okej att visa sig sårbar. Det är okej att bry sig.


Harry Skärlund och Simon Billemar, Under Kevlaret


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33