ÅSIKT

Peter Springare har rätt – men ändå inte

Polisman: Bilden av ett Sverige som havererat rimmar dåligt med verkligheten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT/Privat
Förövarna tillhör i princip alltid den grupp som är mest överrepresenterad vad gäller kriminalitet, nämligen män. Men just den generaliseringen brukar de som ivrigt pratar om invandrares brottslighet ha svårt att ta in, skriver Martin Marmgren.
DEBATT

DEBATT. Örebrokollegan Peter Springares virala Facebook-status ifrån förra veckan innehåller egentligen två budskap.

Dels berättar han att i princip alla dem han träffar på som är misstänkta för grova vålds- och sexualbrott har utländsk bakgrund. Dels beskriver han ett Sverige som är i förfall på grund av invandringen, vilket han hävdar är tabu att prata om.

Vad gäller Springares egna erfarenheter, så må hans beskrivning vara hårt vinklad för att föra fram en poäng, men den kan ändå inte sägas sakna relevans. Många poliser, även jag, känner igen upplevelsen av att det är en oproportionerligt stor andel grovt kriminella som har utländsk bakgrund. Jag som själv arbetar i Järvaområdet associerar dock överrepresentationen mer till segregerade utsatta områden än till ursprungsland.

Men bilden av ett Sverige som havererat rimmar dåligt med verkligheten.

Även om vi har sprickor i välfärden som behöver åtgärdas, så går det i stort relativt bra för vårt land. Vad gäller migrationen så är det ett komplext fenomen som har bidragit till problem och stora kostnader, men likväl till utveckling, lösningar och vinster.

Därför är det inte bara djupt problematiskt, utan även rent felaktigt, när Springare antyder att invandringen bär skulden för allt som inte fungerar i samhället.
Springare har yttrandefrihet. Han begår inget brott och är i sin fulla rätt att skriva det han gör utan att få arbetsrättsliga repressalier. Vad gäller vad som är riskabelt att yttra så är sannolikt de som säger emot Springare betydligt mer utsatta för hot och hat, speciellt om de är kvinnor. Detta har exempelvis NA:s ledarskribent Evelyn Schreiber fått erfara. Och förövarna tillhör i princip alltid den grupp som är mest överrepresenterad vad gäller kriminalitet, nämligen män. Men just den generaliseringen brukar de som ivrigt pratar om invandrares brottslighet ha svårt att ta in.

Det massiva stödet Springare fick efter sin status visar att den populistiska världsbild som skiner igenom i delar av texten, och som bland annat har fört Donald Trump till makten i USA, har starkt fäste även i Sverige. Att vända den utvecklingen är en av vår tids viktigaste utmaningar.

Dels behöver vi bli bättre på att hantera verkliga samhällsproblem. Förekomsten av otrygghet, kriminalitet och social utsatthet göder populism.

Det må gå bra för Sverige, men de sprickor som finns i samhällsväven drabbar främst svagare grupper, som brottsutsatta och sjuka. Vi måste stärka välfärdens kärna, där polis och rättssystem är en central del. Och vi behöver jobba aktivt och målinriktat mot det utanförskap delar av samhället, och speciellt vissa segregerade storstadsförorter, befinner sig i.

Vi behöver också en mer nyanserad och faktabaserad samhällsdebatt. En anledning till att Springares inlägg fick sådan spridning är sannolikt att många känner att det har varit svårt att föra diskussioner kring invandring och kriminalitet.

Det är inte konstigt, det finns målkonflikter i hur man pratar om både migration och brottslighet samt legitima skäl att undvika att dela in i, och riskera att stämpla grupper efter, ursprung. Samtidigt måste vi kunna se och ta tag i problem. Här har en allt för polariserad debatt där olika epitet väl lättvindigt delats ut inte varit till hjälp.

Skall vi förändra människor som dras åt populism behöver vi skilja på sak och person och möta meningsmotståndare med respekt.

Samtidigt är det centralt att vi bemöter missaktande generaliseringar av den sort som Springare gör sig skyldig till. Ord har makt. Springare kan själv inte hjälpa att hans text hyllas på rasistiska sajter, men det visar vilken agenda en populistisk och vinkad verklighetsbeskrivning riskerar att främja. Att stå upp mot den agendan, och för de grupper som drabbas av den, har inte sedan 30-talet varit viktigare än vad det är just nu.


Martin Marmgren


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM