Debatt

Media och kultur måste skyddas från politiker

Christer Nylander: Sverige är inte vaccinerat mot krafter som vill styra innehållet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är ingen slump att auktoritära politiker intresserat sig för kultur och media. De använder ofta populistisk retorik för att begränsa kulturens frihet. Vi behöver skarpa frihetsreformer för kulturen, skriver Christer Nylander.
Det är ingen slump att auktoritära politiker intresserat sig för kultur och media. De använder ofta populistisk retorik för att begränsa kulturens frihet. Vi behöver skarpa frihetsreformer för kulturen, skriver Christer Nylander.

DEBATT

DEBATT. Kulturen ska vara fri och konstnärer ska få jobba utan politiska påtryckningar. Så brukar vi politiker säga.

Gång på gång påminns vi om att verkligheten skiljer sig från idealet. Kulturutövare känner av både direkt och indirekt påverkan.

Detta bekräftas också i en rapport från Myndigheten för kulturanalys. Ibland är det goda intentioner bakom, men politisk klåfingrighet är fel oavsett om syftet är gott. Jag är rädd att det blir värre framöver om inget görs.

Det behövs en ökad förståelse för vilken makt det finns i att vara den som skapar de ramar inom vilka konstnärerna och journalisterna verkar.

Det är ingen slump att auktoritära politiker intresserat sig för kultur och media. De använder ofta populistisk retorik för att begränsa kulturens frihet.

I det populistiska kravet att kulturen ska spegla folkmajoritetens smak ligger en möjlighet för den som vill använda berättelsers makt för att kontrollera tanken och därmed samhällets långsiktiga utveckling. 

Sverige är inte vaccinerat mot detta. Vi behöver skarpa frihetsreformer för kulturen. 

Fler strategiskt viktiga kulturverksamheter bör bli stiftelseägda. För att öka självständigheten bör dessa stiftelser ha ett eget kapital. Man bör flytta beslut så som att utse styrelsen bort från regeringen och aktiva politiker bör inte sitta i dessa styrelser.

För att minska risken för politisk styrning av public service-bolagen är det en förvaltningsstiftelse som utser styrelser i programbolagen, SVT, SR och UR. Tanken är att förvaltningsstiftelsen ska vara fri från aktiva politiker.

I princip är det så i dag, men för att den principen inte ska vara meningslös måste man vidga kretsen som inte är valbara. Det är helt orimligt att en partiledares närmaste medarbetare kan sitta i förvaltningsstiftelsen, så som nu är fallet med SD-politikern Linus Bylund.

Det är särskilt viktigt eftersom det finns politiska förslag som kan innebära att förvaltningsstiftelsen får en tyngre roll och större möjligheter att styra programbolagens verksamhet framöver. 

Att införa en kulturlag är ett annat förslag som lyfts i debatten. Tanken är att man i en sådan bland annat ska slå fast att kulturen ska vara fri.

Jag har varit och är skeptisk till en sådan och det finns flera argument emot, alltifrån att den blir tandlös till att den inte blir tandlös och därför kan missbrukas. Det senare är för mig särskilt viktigt.

När man väl stiftat en ramlag för kulturen kan den såklart användas av den som vill till att kulturen ska styras i viss riktning. Minns att det finns ett parti som vill ha som övergripande mål för all kulturverksamhet att den ska stärka den nationella identiteten.

En anledning till att jag, med viss tvekan, är öppen för att ompröva min åsikt är att bibliotekslagen har varit ett viktigt stöd för dem som stått emot politikers försök att politisera bibliotek. 

Finansieringen av kultur är ytterligare område som behöver frihetsreformer. Det behövs fortsatt höga ambitioner från det offentliga på alla nivåer. Det behövs under pandemins restriktioner, det behövs vid återstarten och det behövs framåt.

Men det behövs också andra källor till finansiering. Skatteregler för sponsring och inköp bör förbättras, förutsättningar för privata stiftelser att satsa på kultur bör stärkas.

Generellt bättre villkor för konstnärer är en annan viktig pusselbit i detta. Socialförsäkringarnas och arbetsmarknadens regelverk måste anpassa till kulturutövare som ofta är kombinatörer och har ojämn inkomst.

Upphovsrätten måste värnas och kvalitet måste vara det viktigaste i bedömningen av olika bidragssökande verksamheter. 

Det är lockande att politiskt styra media och kultur. Den som kan använda kulturens, mediers och berättelsens kraft för att främja sin bild av verkligheten, sin berättelse om politikens uppgift och sina idéer om vad som ska lyftas fram respektive bekämpas, har en enorm makt.

Den makten får inte samlas i ett fåtal politikers händer. Det är genom konstnärers frihet och kulturens mångfald som vi säkerställer att samhället nu och i framtiden präglas av frihet och mångfald av olika åsikter, tankar och idéer. Därför måste kulturen vara fri.


Christer Nylander, ordförande i riksdagens kulturutskott (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

Aftonbladet

/

Debatt

/

Christer Nylander

LÄS VIDARE

DEBATT Ska it-jättarna få styra våra svenska medier?

ÄMNEN I ARTIKELN

Christer Nylander

Linus Bylund

Kulturpolitik

UR

Myndigheten för kulturanalys

Public service

Medier