ÅSIKT

Ge jobbet till en svartskalle

DEBATT

När ska en invandrare få förtroendet att ­arbeta mot diskriminering av invandrare?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Den frågan ställer sig Kurdo Baksi inför ­utnämningen av en ny DO i morgon.

De tre företrädarna har alla varit svenskfödda – liksom samtliga svenska integrationsministrar.

Foto: Kurdo Baksi.

I morgon förväntas regeringen utse en ny ombudsman mot etnisk diskriminering (DO). Enligt uppgift verkar återigen regeringen vara på väg att tillfredsställa sina egna behov snarare än de drabbade minoriteternas behov: symboliska jämställdhetsåtgärder antas vara viktigare än kompetenskravet.

Regeringens främsta krav vid tillsättning av den nya DO uppges att det ska vara en svensk kvinna. Fem kvinnor är aktuella för tillsättningen. Den politiska ledningen har klarlagt att tjänstemännen endast ska ta fram förslag på Sverigefödda kvinnor –det vill säga inga kvinnor eller män med invandrarbakgrund. Tillsättningskravet är varken kompetens med hänsyn till etnisk diskriminering som en juridisk och samhällsfråga eller/och erfarenhet av att driva frågan.

Ännu mindre viktigt vid tillsättningen verkar det vara med förankringen hos de diskriminerade, det vill säga människor med invandrarbakgrund. Detta är fel och oacceptabelt!

Om integrationsfrågor är så viktiga som det sägs, måste den DO som har kortaste startsträckan få ämbetet. Det avgörande måste då vara om den kvinna eller man som utses har det förtroende och den kompetens som behövs och inte kortsiktiga symbolbehov.

Om en praktikant återigen utses till en nyckelpost som berör integration, sänder regeringen ett allvarligt budskap inte bara till Sveriges etniska minoriteter, utan även till alla som sliter med motverkande av rasism och diskriminering. Alltför länge har det i bästa fall varit glada amatörer som fyllt nyckelposterna i integrationsarbetet i vårt land.

Kompetens i frågan och förtroende hos de som diskrimineras behövs för att DO-myndigheten ska ledas på ett effektivt sätt. Det skulle inte heller skada om DO är insatt i utvecklingen vad beträffar diskrimineringsfrågorna på den internationella nivån. I synnerhet är det utvecklingen på EU-nivå som har påverkat inriktningen på jämlikhetsfrågor i Sverige. Det finns en framväxande insikt i att motverkande av diskriminering och främjande av jämlikhet är avgörande framtidsfrågor – inte bara för Sverige utan också för EU.

Till slut borde utnämningen av den nya DO vara en varningsklocka för invandrarna i Sverige. När det gäller de andra ombudsmännen har politikerna aldrig utsett en Jämo, Handikappombudsmannen eller HOMO som inte haft en förankring i kvinnorörelsen, handikapprörelsen respektive HBT-rörelsen.

Detta kan bli den fjärde diskrimineringsombudsmannen utan egen erfarenhet av vad det innebär att vara invandrare. Peter Nobel, Frank Orton och Margareta Wadstein är de som tidigare haft posten.

Kanske inte så förvånande, om man ser till de fem som innehaft uppdraget som integrationsminister: Leif ”Blomman” Blomberg, Lars Engqvist, Ulrica Messing, Mona Sahlin och sedan i höstas Jens Orback (som dessutom tar hand om jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter).

För min del är förankring hos invandrarna ett avgörande kompetenskrav. Det tar tid att bygga upp det förtroende som är en nyckel till DO:s framtida effektivitet. Dessutom är detta en fråga om respekt för en viktig del av väljarkåren.

I morgon får vi med säkerhet en tydlig inblick i politikernas och tjänstemännens respekt för Sveriges etniska minoriteter. Skandalen på Malmö Kommunala Bostäder, där hyresgäster i samarbete med polisen har registrerats, visar ännu en gång att det är dags att rätt person tar över DO-ämbetet!

Kurdo Baksi (Författare och journalist)