ÅSIKT

Feminister – ut ur våra barnkamrar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Vad menar man egentligen när man vill kvotera föräldraförsäkringen? För vems skull ska vi göra det? Kvinnornas? Männens? Eller kanske barnens?

Å ena sidan verkar det som att vård av barn i hemmet är så hemskt att man måste rädda kvinnorna undan det och tvinga in männen i det.

Men 63% av kvinnorna vill inte dela föräldraförsäkringen lika, enligt Aftonbladets läsarenkät i höstas. I ett flertal undersökningar ser man också att ca 80% av kvinnorna skulle vilja vara hemma längre än ett år med sina barn.

Ändå vill man inte möjliggöra detta. Familjeminister Berit Andnor säger till och med att hon inte upplever något tryck i denna fråga. Man kör totalt över kvinnorna, så det kan alltså inte vara för deras skull man vill kvotera.

I debatten framhålls det som en förmån att som pappa få vara hemma med barnen och det är så fint och bra när männen är hemma.

Visst, men om nu männen inte väljer att vara hemma på heltid med sina spädbarn, betyder det att de är dåliga pappor för det? Är det fel av en pappa att låta mamman som burit och fött barnet, och som dessutom ammar det, vara hemma i lugn och ro minst ett år medan han sköter försörjningen och tar hand om sin familj?

Det är inte männen som kräver kvotering så det kan inte vara för deras skull.

Kan det då vara för barnens skull man ska kvotera? Enligt WHO bör barn ammas i upp till två år (med tillskott av annan mat från ca 6 månader). De rekommenderar även att man inte ger barn bröstmjölk från flaska. Amningen har fler goda effekter, för både mamman och barnet, än vad själva bröstmjölken ger.

Oregelbunden amning kan dessutom ge obehag för mamman som många vet.

En stressad mamma som tvingas lämna sitt barn efter drygt ett halvår för att börja jobba igen, pumpa mjölk till flaska och så vidare, vem vinner på det?

Låt spädbarnsåren vara en fredad zon och tillåt inte klantiga politiker och militanta feminister att klampa in i våra spädbarns sängkammare för att diktera villkoren för det mest naturliga och vackra i världen.

Det är lätt att konstatera att det inte finns något tryck, vare sig från svenska män eller kvinnor att kvotera föräldraförsäkringen.

Det är istället politiker, elitfeminister och proffstyckare som står för det lilla tryck som finns.

Deras högljudda kamp får mig att undra: Visst är det väl demokrati som gäller fortfarande? Visst verkar politikerna utifrån väljarnas mandat? Hur kan de då driva en fråga där folket så tydligt är av en motsatt åsikt?

Mattias Norin (Umeå)