Gör något verkligt mot mobbningen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är lätt att gå med i en Facebook-grupp mot mobbning, men det är betydligt svårare – och viktigare – att engagera sig på riktigt.

DEBATT

Det är lätt att uppröras över mobbning. Det är lätt att gå med i en Facebookgrupp mot mobbning, det är lätt att öppet stötta den stackars mobbade tjejen vars ”kamrater” skapade en hatgrupp mot henne. Det är väldigt lätt att uttala sig om hur fel och fult det är att mobba. Det är inte riktigt lika lätt att leva som man lär.

På nätet är det enkelt att jävlas. I skydd av anonymitet, när man slipper möta en person ansikte mot ansikte är det betydligt lättare att säga elaka saker och sticka verbala nålar som sårar i andra. Och vuxna höjer rösterna, säger att så får det inte gå till, ungdomarna måste övervakas, inte sitta så mycket vid sina datorer. Vuxna skyller på kidsen utan att sopa framför sina egna dörrar.

De värsta formerna av riktigt elak mobbning på nätet har jag sett i forum för vuxna, som Familjeliv eller Allt för föräldrar. Personer som vågar gå mot strömmen blir påhoppade, hackade på och subtilt utfrysta, medvetet missförstådda, anmälda och ibland till och med utslängda från forumen. För att de ”inte passar in”. Annars kloka och vänliga människor som är populära och har respekt med sig väljer ut ett offer, någon att hacka på. De påstår saker och lägger ord i den mobbades mun som blir till sanningar, och andra hakar på. Det är enklare än att ta strid för den mobbade och ifrågasätta någon med pondus.

Den stora skillnaden är kanske att ungar är rakare i sina elakheter. De startar helt enkelt Facebookgrupper som hatar. De säger rakt ut som kommentar till en bild att ”Du är ful”, medan vuxna lindar in sina elakheter i någon form av klokskap.

Så vad ska vi göra för att förebygga och undvika att våra barn blir mobbade? Jag föreslår att istället för att skylla på internet och ganska slapphänt gå med i motgrupper, faktiskt engagera sig. Engagera er i era barns nätaktiviteter på samma sätt som i deras fotbollsträningar. Fråga hur de har det, bli deras vänner på Facebook, surfa runt. Och i de fall du som vuxen upptäcker en mobbninggrupp eller riktigt elaka kommentarer i någons bilddagbok – gå in och säg ifrån. Visa din vuxennärvaro. Och prata med den som är utsatt.

Det vore enkelt om det fungerade att inte bry sig om vad anonyma fegisar säger, men alla som mobbar är inte anonyma. Många av dem ska mötas på skolgården nästa dag. Det vore enkelt om problemet vore ett internetproblem och det gick att stänga av datorn, men det som sägs på internet speglar bara livet i övrigt.Tänk på det nästa gång du öppnar din webbläsare och ger dig ut. Internet är på riktigt. De du ser på nätet i text och bild är människor med känslor och samveten som andra.

En elak kommentar dröjer sig gärna kvar längre än tio kärleksfulla. Men också den som sagt det sårande kommer att tänka efter en gång till när hon förstår att någon ser. Att det finns vuxna i närheten som reagerar. När det inte längre går att dölja mobbningen bakom låsta toalettdörrar i skolan. Vilket ger oss större möjlighet än någonsin tidigare att upptäcka mobbning och göra något åt den.

Sofia Mirjamsdotter

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Sofia Mirjamsdotter