Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Tobias, Tim

Landet Sverige lider av social desperation

Debattörerna: Skyddsnät monteras ner, socialarbetare slutar – och människor drabbas hårt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2018-11-14 | Publicerad 2018-11-04

Det finns en social oro i Sverige, och i EU och i Världen. Men när samhällelig trygghet diskuteras ropas det på fler poliser och mer fängelseplatser, skriver Yvonne Ahlström, Erik Andrén, Titti Frisk Hagström, Carina Håkansson, Susanna Alakoski och Daniel Riddez.

DEBATT. Vi som undertecknar denna artikel, som också i dag offentliggör nätverket den Sociala Frågan (SF), känner stark oro för att social sektor monteras ner, att sociala insatser och myndighetsutövning, samt stöd för socialt nödställda allt oftare präglas av tids- och resursbrist och blir kortsiktiga.

Att detta får svåra konsekvenser för de människor som är i behov av samhällets stöd, för samhällsekonomin, och för social sektor som bransch.

Kunniga socionomer lämnar yrket i förtid och larmrapporterna om det dåliga sociala arbetet, de ofta omöjliga förutsättningarna för socialarbetarna duggar tätt.

Nätverket Sociala Frågan uppmärksammar att det finns en social oro i Sverige, och i EU och i Världen. Men när samhällelig trygghet diskuteras ropas det på fler poliser och mer fängelseplatser.

Ungdomars självskadebeteende och andra kraftfulla ageranden förklaras gärna i sjukvårdstermer och psykiatriska diagnoser. När bostäderna i förorten faller samman talar vi om bostadspolitik.

I själva verket möter social sektor människor i en rad utsatta situationer, vid beroendesjukdom, våld, bostadslöshet, utförsäkring, vårdnadstvister, orosanmälan, plötsliga livskriser, trauman men även människor i flyktingsituationer. En stor grupp är anhöriga. Bland dem återfinns ofta nästa generation som bär vidare det negativa sociala arvet.

När den sociala desperationen i samhället ökar har sociala forskare, socionomer, socialpedagoger och andra som på olika vis är verksamma inom social sektor ofta svaren på de frågor som borde ställas. Alltför sällan efterfrågas eller kommer deras röster och kunskap till tals.

Vi saknar ett socialpolitiskt samtal om hur social oro uppstår och förebyggs och med tid och kunskap också kan botas. Det fattas även ett samtal om det sociala arbetets innehåll.

Sociala Frågan menar att vägen fram för det goda sociala arbetet vilar på att vi som är insatta genom praktiskt arbete och forskning synliggör och förmedlar betydelsen av socialpolitik. Att vi, branschen själv, initierar sociala diskussioner, debatt samt agerar som experter i sociala frågor när sådana diskuteras.

Socialarbetarnas handlingsutrymme måste förstärkas och utökas, så att professionen igen kan bli en viktig aktör inom socialpolitiken och i samhället i stort. Det finns mycket att önska, men bland annat detta föreslår vi:

  • I den pågående utredningen av Socialtjänstlagen, Framtiden socialtjänst, har två uppgifter undantagits, det ekonomiska biståndet/försörjningsstödet och hanteringen av detta, och tvångslagstiftningen som hanteras av socialtjänsten. I utredningen bör en kärna av det sociala arbetet/ socialpolitiken säkras att inte bli beroende av politiska svängningar och frågan om ekonomiskt bistånd ska ingå då ekonomisk utsatthet ofta är en grogrund för många sociala problem. Det samma gäller tvångslagstiftningen som ofta drabbar särskilt utsatta människor.
  • I den nya Socialtjänstlagen bör lagstöd och ett kommunalt ansvar tydligöras, att genomföra ett professionellt socialt arbete med tydligt fokus på förebyggande- och tidiga insatser.
  • Premiera forskning som belyser sociala frågans konsekvenser på individnivå och strukturellt.
  • Premiera forskning som undersöker sociala faktorers påverkan på den kraftiga ökningen av psykiatriska diagnoser, specifikt vad gäller barn och unga.
  • Socionomer utbildas inte i att kontrollera och mäta system. Vi vill att professionen ska styra det praktiska arbetet. Låt socialarbetaren ägna arbetstiden åt arbetet med människor i stället för att upptas av svällande administration.
  • Ge ett tydligare uppdrag till politiker att redovisa vad de vill med välfärden i stort och socialtjänsten synnerhet.
  • Ge det sociala arbetet ett tydligt samhällsförändrande uppdrag i socialt utsatta områden.
  • Inför mentorskap för nyexaminerade socionomer.
  • Lyft sociala frågor likt andra vetenskapsområden i media.
  • Inför social kunskap som ämne på gymnasiet.


Yvonne Ahlström, socialpolitisk strateg Akademikerförbundet SSR
Susanna Alakoski, författare
Erik Andrén, vd för Iris Utvecklingscenter
Titti Frisk Hagström, fd utvecklingschef inom socialförvaltningen
Carina Håkansson, PhD, leg. psykoterapeut och socionom.
Daniel Riddez, vd Magelungen Sthlm.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.