Alla elever får plats i kyrkan

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Göran Hägglund: Låt kulturerna mötas i kyrkan

Foto: Montage

När Bäckahagens skola firade skolavslutning för ett par år sedan stod föräldern Ziad och serverade kakor. Han talade med en journalist på besök om de tre världsreligionernas gemensamma rötter.

Muslimen Ziad tycker att det är högtidligt och riktigt att avslutningen firas i skolans närmaste kyrka.

I Sverige finns dock de som tycker annorlunda. De senaste åren har det varje år vid den här tiden blossat upp en debatt om lämpligheten i att fira skolans avslutning i kyrkan. Alla måste känna sig välkomna, är det vanligaste argumentet. Ett annat är att skola och religion ska vara helt skilda åt.

Om detta finns det mycket att säga. Till att börja med att Ziad har betydligt mer gemensamt med mig och kristdemokraterna än han har med en liten men högljudd skara som tar varje tillfälle i akt att förneka eller baktala Sveriges kulturarv.

Jag har egentligen ingen åsikt om huruvida en skola väljer att vara i kyrkan på sommaravslutningen eller i samband med jul. En del kyrkor vill inte upplåta kyrkorummet till avslutningar. Det finns gott om skolor som har en tradition att vara i en väl tilltagen aula i den egna skolan. Men för många andra skolor står valet mellan en nödtorftigt smyckad idrottshall och ortens kyrkolokal. En lokal som i sig själv oftast andas både högtidlighet och tradition.

Det största problemet är att många kritiker till kyrkan som samlingslokal gör gemensam sak med dem som har en exkluderande och exklusiv syn på religion. De som inte vill att deras barn ska umgås med andra barn som har en annan livsåskådning eller tro än den egna.

Själv tror jag liksom Zaid att det är berikande för alla barn om man också genom skolan får komma i kontakt med en avgörande del av Sveriges kulturarv. Det som format en stor del av vår historia och vår samtid, framför allt genom att erbjuda den uppsättning värderingar som genomsyrar vår kultur.

När politiker och skolledningar av rädsla för att stöta sig med enskilda kritiker går isolationisternas ärenden, blir samhället i sin helhet smalare och kallare.

De som kritiserar skolavslutningar i kyrkorummet söker i praktiken efter minsta gemensamma nämnare. Detta i sin oro för vad folk kan tycka och tänka om det svenska kulturarvet. Men detta leder till en nollkultur i stället för ett möte mellan kulturer. Vårt kulturarv, människor av kristen, muslimsk, judisk eller annan tro, ateister och tvivlare, förtjänar större respekt än så.

Vi behöver inte fler som isolerar sig, vare sig från varandra eller från vårt kulturarv. I stället behöver vi mer av gemenskap och gemensamma värderingar. Sådant som fokuserar på att vi har så oändligt mycket mer gemensamt än vad som skiljer oss åt. Ett fokus på det faktum att det är när vi kommer samman som vi skapar trygghet i relationerna.

Den tryggheten skapas inte i kampen mellan kulturer. Inte heller i kampen mot den kultur som omfattar oss alla, oavsett om vi är födda i det här landet eller inte.

Bejaka mångfalden. I det ligger också det naturliga i att bejaka våra traditioner, som bland annat innebär att skolavslutningar ofta sker i kyrkan.

Göran Hägglund