ÅSIKT

Sätt en begränsning för allemansrätten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Centerpartister: Orimligt att sedvanerätten omfattar alla som vill plocka bär i Sverige

Foto: OKLARA GRÄNSERRegelverken bör ändras så att polisen på markägares begäran kan avvisa dem som bryter mot allemansrätten, skriver dagens debattörer. På bilden syns bärplockare från Bulgarien i skogen utanför Mehedeby.

Allemansrätten växte fram som en sedvanerätt för lokal­befolkningen att fritt röra sig i skog och mark och även plocka bär och svamp, i första hand för husbehov. Ekollon och nötter, som förr i tiden hade ett kommersiellt värde, ingår inte i allemansrätten, vilket indikerar att den inte var tänkt att omfatta sådana nyttig­heter.

I Sverige har rätten skrivits in i grundlagen (regeringsformen) genom formuleringen att ”alla ska ha tillgång till naturen genom allemansrätten”. Vilka avser då ”alla”? Ja, formuleringen torde nog avse alla från hela världen som vistas i Sverige! Det är en unik förmån i jämförelse med praxis i andra länder.

Allemansrätten ska vi vara rädda om, men då gäller det också att ta de problem som kan finnas kring den på stort allvar och lösa dem så att de inte växer till och kan tvinga fram begränsningar.

Det är en sak att vandra i skog och mark, att tillsammans med ­familjen kanske övernatta någon natt och att plocka bär och svamp i begränsad omfattning. Det torde allemansrätten i nuvarande ­utformning och Sveriges skogar tåla.

Däremot uppstår problem om kommersiella krafter genom växande uppköp av bär lockar till sig tiotusentals människor från EU och från andra kontinenter för att under några ­månader i storskaliga former dammsuga en del skogsmarker på bär. Om därtill verksamheten sker på ett sådant sätt att de, ofta fattiga människor från Thailand eller Bulgarien, inte har vettiga avtal med bärupp­köparna utan kan utnyttjas av oseriösa uppköpare eller mellanhänder - i värsta fall med inslag av människohandel - då krävs åtgärder.

De cirka 6 000 thailändare som nu plockar bär i Sverige efter att ha erhållit arbetstillstånd har alla ­avtal med bäruppköpare och en minimilönegaranti, det är ett stort framsteg mot tidigare år. Däremot gäller detta knappast alls de flera tusentals EU-medborgare, främst fattiga romer från Bulgarien, som på vinst och förlust och ofta utan några ekonomiska marginaler reser till Sverige för att hitta bär och sälja till uppköpare eller mellanhänder ”på chans”. De förlitar sig ofta på ”vildcamping” och får bekymmer vid dålig bärtillgång.

Situationen kan snabbt bli ohållbar för dem, ibland hela familjer, vars pengar tagit slut och som måste ha mat, drivmedel och övernattning. Problem kan också uppkomma för ortsbefolkning och markägare genom nedskräpning och sanitära olägenheter m.m.

Det är absurtatt en tomt- eller markägare som begär att polisen ska avhysa vildcampare som överträder allemansrättens regler tvingas gå den orimliga, kost­samma och segdragna vägen via krono­fogden.

Vi har i riksdagen föreslagit att regeringen bör agera i frågan, och även visat på lämpliga åtgärder:

Bäruppköparna borde så långt det är möjligt upprätta avtal även med plockare från EU-länder, och kanske även prioritera dessa före arbetskraft från ­andra kontinenter.

Det är uppenbart oklart vem som bär ansvaret för kostnader uppkomna på grund av att allemansrätten missbrukas, vilket också bör analyseras djupare. Om inte de som skräpat ner går att finna är det då markägaren eller kommunen som bär ansvaret? Om det är markägaren, borde denne då inte kunna säga nej till kommersiell bärplockning i stor skala om inte avtal tecknas mellan bärupp­köpare och markägare?

Regelverken bör också snarast ändras så att polisen på mark­ägares begäran direkt kan avvisa dem som bryter mot allemansrätten genom övernattningar fler än en natt och i för stora grupper.

Staffan Danielsson

Solveig Zander

Streck i debatten

Tack för alla inlägg. Vi har nu valt att avsluta debatten. Tyvärr kan man inte se de inlägg som gjorts – en teknisk brist vi är medvetna om och beklagar.

Debattredaktionen

ARTIKELN HANDLAR OM

Politik