ÅSIKT

Elever bör undervisas om svensk kolonialism

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattören: Forum för levande historias uppdrag bör omfatta kolonialismen

Foto: Sjöhistoriska museet
Hamnen i Gustavia på ön Saint-Barthélemy, som var en svensk koloni från 1785 till 1878. Bilden är beskuren.

Enligt den nya budgetpropositionen ska 25 miljoner kronor gå till en stor utbildningsinsats om rasism, riktad till samtliga grund- och gymnasieskolor. Det är Forum för levande historia som i samarbete med Skolverket ska genomföra den.

Det tillhör Forum för levande historias uppdrag att, med utgångspunkt i Förintelsen, främja arbete med demokrati, tolerans och alla människors lika värde. Med den stundande utbildningsinsatsen om rasism finns det flera anledningar att utvidga denna utgångspunkt till att även omfatta kolonialismen.

Rasismen förstås bäst inom ramen av europeisk kolonialism och dess efterdyningar.

Nyligen skrev Ulf Nilson i Expressen (7/10) och Johan Hakelius i Aftonbladet (23/10) om kolonialismen som på det hela taget god. Den spred civilisationen, menar de.

Föreställningar om kolonialismen som en civiliseringsmission (och också den vite mannens börda) är en viktig del av rasismens historia. Då den moderna rasismen etablerades under upplysningstiden blev Europa måttstocken för civilisation och mänsklighet. Vita européer var mest utvecklade, civiliserade, förnuftiga och mänskliga. Resten av mänskligheten mindre så.

Denna föreställningsvärld gjorde vithet till en dygd, pekade ut afrikaner, samer och andra urfolk som primitiva, såg Mellanöstern som en plats där historien rör sig ”mystiskt och långsamt” (för att citera Nilson), rättfärdigade slaveri, förklarade varför utomeuropéer inte förtjänade lika rättigheter utan var i behov av förmyndarskap och deras levnadssätt måste förkastas för att ge plats åt Västvärldens.

Kolonialismens oförätter förtjänar lika stor respekt som Förintelsens.

Som Afrosvenskarnas riksförbund skrev i Dagens Arena (13/10) i ett svar till Nilsons krönika: Kolonialismens oförätter är mer omfattande än Förintelsens. Detta är sant om vi till exempel ser till antalet offer, dess ödeläggelse av kulturer, exploatering av naturresurser och människor och de många orättvisor den gett upphov till, som de månghundraåriga sociala hierarkier som fortfarande finns i Nord-, Mellan och Sydamerika

Alla människor har lika värde. Det är inte rimligt att djupt respektera det ena och förringa eller nonchalera det andra.

Kolonialismen är direkt relevant för Sverige och dess historia.

Sverige koloniserar fortfarande Sápmi, respekterar inte samers rättigheter som urfolk och har en lång och fortgående historia av rasism mot dem. Sverige har haft kolonier i Karibien och Amerika och tagit del i den transatlantiska slavhandeln. Kolonialismens föreställningsvärld om vita européers överlägsenhet har haft en djupgående inverkan på svensk kultur och självbild. Liksom i övriga Europa och många av Europas före detta kolonier, präglas Sverige av sociala hierarkier som gör personer av utomeuropeisk härkomst särskilt utsatta för rasism och diskriminering.

Vi är flera aktivister och forskare som under de senaste 20 åren lyft fram behovet av att medvetandegöra Sveriges koloniala arv. Afrosvenskarnas riksförbund har länge efterfrågat en officiell minnesdag för avskaffandet av slavhandeln i Sverige samt upprättandet av ett monument till minne av dess offer. På senare år menar allt fler att rasismen i svensk historia och samtid måste förstås i ett kolonialt och efterkolonialt sammanhang.

Låt oss hoppas att Kulturdepartementet under ledning av Alice Bah Kuhnke, Forum för levande historia och Skolverket hörsammar detta. Det skulle innebära att rasismen inte ses blott som uttryck för ideologisk extremism eller förlegad rasbiologi utan snarare som del av en världsordning som vi ännu har att göra upp med.

Michael McEachrane

ARTIKELN HANDLAR OM

Samhälle