ÅSIKT

Monarkin står för den kontinuitet vi behöver

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattören: Kom ihåg att vårt statsskick är djupt demokratiskt förankrat

Foto: JOHAN NORÉN/BFSSTUDIOS.SE

På konditori Thelins i Stockholm sålde tårtorna slut ­redan klockan nio på morgonen i går. Mönstret var detsamma runt om i Sverige. Allmän glädjeyra och en stunds verklighetsflykt från stigande boräntor och skenande ungdomsarbetslöshet. När ­inträffade något liknande ­senast? På nationaldagen valfritt år, när Sverige kom trea i fotbolls-VM år 1994, när ­Sverige vann Eurovision Song Contest år 1984?

I ett land som Sverige där den nationella identiteten definieras av förnekandet av en ­nationell identitet har symboliska värden och institutioner potential att spela en viktig roll. Människor som förväntas leva sida vid sida i ett alltmer komplext samhälle behöver gemensamma nämnare att ­falla tillbaka på. I takt med att vi blir alltmer olika ökar behovet av något stabilt, stort, djupt.

Detta något kan vara ett ­gemensamt språk, en konstitution, värderingar och normer. I Sverige är monarkin en del av detta något.

Monarkin är något som alla människor kan göra till sin, antingen genom att vi sympatiserar med den eller paradoxalt nog genom att vi tar avstånd ifrån den.

För oss som inte är födda i Sverige är det värdefullt att svenskheten inte bygger på blodsband, att den är inkluderande och välkomnande.

Men allt är inte rosen­rosa trots att en efterlängtad ­dotter, människa och tron­arvinge fötts.

I vanlig ordning väcker ­nyheter kopplade till kungahuset, oavsett dessa nyheters karaktär, en våg av upprördhet hos dem som anser att monarkin är en kvarleva från en odemokratisk tid och att de kungliga medlemmarnas mänskliga rättigheter äventyras. Det sistnämnda argumentet är lätt att slå hål på, det är nämligen fritt fram att abdikera om man så önskar, vilket ju också historiskt skett.

Det första argumentet är ­däremot lite mer komplicerat. Det är på logisk grund ­inte helt enkelt att argumentera för att det främsta ämbetet i ett demokratiskt samhälle, som eftersträvar meritokrati och förutsägbarhet, ska kunna ärvas. Samtidigt ska man komma ihåg att den svenska ordningen är djupt demokratiskt förankrad; kungens maktbefogenheter togs ifrån honom i 1974 års regeringsform som ett resultat av den så kallade Torekovskompromissen från år 1971 som slöts mellan Social­demokraterna och de borgerliga partierna.

Dessutom är monarkins varande eller icke varande på intet vis ristat i sten. I Sverige utgår makten från folket, om folket vill avskaffa monarkin kommer den att avskaffas. Enligt den svenska grundlagen krävs två beslut i riksdagen, med mellanliggande riksdagsval, om en grundlagsändring. Med andra ord prövas vårt statsskicks existens indirekt i varje riksdagsval.

Den lilla flickan som föddes i går har ett spännande liv framför sig.

Ett liv som kommer att ­löpa parallellt med våra. I en tid som förlorat insikten om att nuet alltid är en kombination av då och sen kan monarkin stå för den kontinuitet som vi alla behöver.

Det är monarkins främsta uppgift, att härbärgera samhällets förväntan om att stå över dagsaktuella politiska nycker och kontroverser och samtidigt vara en lyhörd navigatör i en samtid som allt ­oftare famlar utan varken ­karta ­eller kompass.

Alice Teodorescu

ARTIKELN HANDLAR OM

Politik