Varje minut tvingas åtta fly från sina hem
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Barbara Hendricks: Låt inte den ekonomiska krisen stänga gränserna
I dag är Internationella flyktingdagen. Det är inte en dag att fira – det är en dag då vi gemensamt borde uppmärksamma alla de miljoner modiga kvinnor, män och barn som har tvingats fly sina hem på grund av krig och förföljelse. Det är en möjlighet att uppmana till fortsatt solidaritet och ansvarstagande.
Inför denna dag har FN:s Flyktingorgan UNHCR lanserat sin årliga rapport ”The Global Trends”som visar att under 2011 tvingades fler människor att fly än något annat år under hela 2000-talet. Det är effekterna av de senaste årens stora politiska kriser i länder som Elfenbenskusten, Libyen, Somalia, Sudan, Syrien och Mali. Att så många liv har skakats om i grunden under så kort tid har inneburit stora personliga förluster och enormt mänskligt lidande.
Det höga antalet flyktingar borde bekymra oss och mobilisera oss till internationell solidaritet. Men i stället verkar det framkalla en känsla av hopplöshet, distans och till och med rädsla.
I Europa skapar samtidig den ekonomiska krisen och höga arbetslösheten en utbredd osäkerhet. Vissa politiker – och ibland även medier – är snabba att utnyttja detta och att göra flyktingar till syndabockar. Resultatet blir att flyktingars mänskliga rättigheter åsidosätts och kraven på stängda gränser når nya höjder. Men att hålla gränserna öppna för dem som tvingas fly är en av de mest grundläggande principerna i att skydda flyktingar.
I den ibland upphettade och populistiska debatten i Europa får man dessutom ofta intrycket att alla flyktingar är på väg in över EU:s gränser. Inget kan vara längre från sanningen.
Nästan 80 procent av världens flyktingar flyr till sina grannländer – det är i fattiga länder som Pakistan, Iran, Kenya och Tchad som de flesta flyktingar bor. I dessa tider med många parallella humanitära katastrofer ska vi vara tacksamma att dessa, redan utsatta grannländer, tar sitt ansvar och håller sina gränser öppna för människor som flyr för sina liv.
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs den 10 december 1948, bara några dagar efter jag själv föddes i den amerikanska södern. Att vara svart på den tiden i USA var som att vara en flykting i sitt eget land – utan grundläggande mänskliga rättigheter eller säkerhet. Som barn och tonåring var jag vittne till den medborgarrättsrörelse som leddes av Martin Luther King.
När jag blev goodwill-ambassadör för FN:s flyktingorgan UNHCR för 25 år sedan, såg jag det därför som en möjlighet att driva min övertygelse om att vägen till fred och harmoni i våra liv och i världen måste grundas på respekt för de mänskliga rättigheterna varje dag och i varje möte. Från Sydafrika till Kambodja, från Rwanda till ex-Jugoslavien och Östtimor har jag inspirerats av flyktingarna själva, särskilt av kvinnorna.
Flyktingfrågan är alltid en fråga om mänskliga rättigheter. Vi kan därför inte sitta vårt eget hörn och kämpa bara för våra egna rättigheter, vi måste förstå att var och en av oss är tvungna att göra vad vi kan för att stödja och verka för mänskliga rättigheter för alla.
Varje minut tvingas åtta människor att fly sina hem. Så många som 42,5 miljoner människor är på flykt i världen och i väntan på en lösning tvingas många av dem leva i exil i flyktingläger eller i svåra förhållanden i städer i flera år. I dag är den Internationella flyktingdagen – i dag tänker vi på dem.
Barbara Hendricks
På livstid hedersambassadör för FN:s flyktingkommissariat UNHCR.