Fler politiker borde skriva egna romaner

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Riksdagsman (FP): Gör som Bodström och jag

Christer Nylander (FP).
Christer Nylander (FP).

De närmaste veckorna ges flera skönlitterära böcker ut som skrivits av politiker. Språkröret Fridolin ger ut en roman, förre justitieministern Bodström följer upp tidigare deckarframgångar och min egen spänningsroman Maktens offer kommer ut i ny upplaga på nystartade E A förlag.

Det finns säkert de som upprörs, de som säger att politiker ska syssla med politik och inte slösa tid på skönlitteratur. Jag hävdar motsatsen. Skönlitteraturen bör snarare ta större plats i svensk samhällsdebatt och i svenska politikers liv. Ledande politiker bör läsa mer, oftare använda litterära referenser och gärna också skriva.

Ibland blir politikers bristande litteraturkunskap närmast humoristisk, som när det påstås att Selma Lagerlöf (som var med och grundade Folkpartiet 1934) skulle ha varit sverigedemokrat om hon levt idag. Då har man varken tagit del av hennes livshistoria, hennes åsikter eller hennes litteratur. Lagerlöf var en skicklig förnyare av det litterära berättandet. Hennes förmåga att skildra människors svåra livsval gör hennes böcker viktiga att läsa också idag. Börja med ”Jerusalem”!

Förmågan att sätta sig in i hur andra människor tänker och fungerar är avgörande om man ska bli en duktig politiker. Få sätt är bättre om man vill träna den förmågan än att läsa och skriva. En välskriven roman handlar i grunden om hur en person reagerar i besvärliga situationer. Den som läser mycket, eller till och med själv skriver, övas därför i att lära känna andra människors livsvillkor på ett annat, oftare djupare, sätt än i de vardagliga möten som är naturliga inslag i varje politikers uppdrag. Litteraturen är ett politikens träningsläger.

Väljare förväntar sig att ledande politiker vet hur lagstiftningsprocessen och budgeten fungerar, det är självklart. Däremot är det få som ställer krav på att politiker följer med i den moderna litteraturen eller förmår resonera kring klassikerna. Men, vore det inte ganska bra om de som nu har ansvar att fatta avgörande beslut kring den europeiska krisen såg parallellerna till tiden Thomas Mann beskriver i ”Bergtagen”? Kanske kan Virginia Woolfs Ett eget rum bidra till förståelsen om varför sambeskattning är en dum idé? Och är det inte rimligt att den som har makt att fatta beslut som påverkar enskilda människors vardagsliv på djupet lär känna Hamlet, Raskolnikov, Emma Woodhouse och Madame Bovary?

Den brittiske litteraturvetaren Harold Bloom hävdade en gång att det är svårt att tänka sig att en människa kan fatta egna självständiga beslut om hon inte läser. Jag tror att han har en viktig poäng. Och finns det minsta korn av sanning i Blooms påstående, då är det särskilt viktigt att de som gör anspråk på att leda landet läser mer.

Nej, det är inget problem att ledande politiker tar sig tid att skriva skönlitteratur. En skrivprocess innebär att man fördjupar sig i människans villkor. Och det är definitivt inget problem att politiker läser. Tvärtom borde väljarna ställa krav på att deras förtroendevalda då och då försvinner bort i en välskriven roman.

Christer Nylander

Publicerad: