ÅSIKT

Problem? För vem?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Cherin Awad och Mohamed Omar: Sjalförbud vore lika illa som sjaltvång

Foto: INGET PROBLEM! Flera företag, bland annat Liseberg där Duaa Daebes vikarierade förra sommaren, tillhandahåller spe-cialsydda personalslöjor.
Foto: Debattörer Cherin Awad23 år, Uppsala, jur stud och engagerad i Syster-jouren Somaya Mohamed Omar31 år, Uppsala, chefredaktör för tidskriften Minaret

Mångfaldsbarometern är en enkätundersökning av svenskars attityder gentemot invandrare som utförs av Uppsala universitet sedan 2005.

Den senaste undersökningen visar att hälften av de tillfrågade (49,8 procent) vill förbjuda kvinnor att bära sjal i offentliga lokaler. Men inte alla sorters sjalar, hucklen, klutar eller slöjor. Nej, det är endast muslimska kvinnor som ska förvägras rätten att klä sig som de vill.

Vari grundar sig denna ökade intolerans? Det är svårt att tänka sig att folk vaknar en morgon med plötsliga antipatier gentemot muslimer. Snarare beror resultatet på en lång och intensiv negativ rapportering om muslimer. Det är dessa mediala bilder och berättelser som har sjunkit ner i det allmänna medvetandet och blivit till sanningar.

För på vilket sätt utgör en sjal ett problem? Svaret är enkelt: en sjal är inget problem. Det är ens uppfattning om islam som är problemet. Sjalen blir en symbol för islam och islam är något som man inte tycker om. Alltså tycker man inte heller om sjalen.

Det är förståeligt, men inte logiskt. Med tanke på att man inte känner till just den individens islam eller kanske inte så mycket om islam över huvud taget förutom det man sett i tv.

Den muslimska kvinna som av egen inre övertygelse väljer att ha sjal uppfattar inte sjalen som ett problem. För henne är det i stället omgivningens sätt att betrakta henne som är problemet. Den som själv har valt att gå klädd i sjal blir inte diskriminerad av sjalen utan av omgivningens fördomar och negativa föreställningar om den. Det är inte sjalen som hindrar muslimska kvinnor att komma in på arbetsmarknaden. Det är arbetsgivarens föreställning om sjalen.

Man menar också att sjalen gör det svårare för kvinnan att ta alla jobb. Det stämmer delvis. En kvinna med sjal kan inte bli hårmannekäng till exempel.

Men detta är inget problem när det gäller andra ”alternativa livsstilar”. Alla vet nämligen att alla människor inte kan utföra alla sorters arbeten. Vi är olika och bör ägna oss åt olika uppgifter beroende på intresse, vilja och förmåga. När det kommer till muslimer tycks dock detta förhållande bli ett ”problem”.

Förnuftigt folk skulle aldrig komma på tanken att staten borde förbjuda någon att bli hippie eller punkare för att man därmed inte kan utföra alla sorters arbeten. Det vore absurt och det förstår de flesta. Så länge man kan försörja sig själv och inte inskränker någon annans frihet är det inget problem hur man vill gå klädd.

Över hälften av de tillfrågade ansåg också att muslimska kvinnor är mer förtryckta än andra. Frågan är bara: Vem eller vad är det som förtrycker dem? Är det deras egna fria val att ha en sjal på huvudet som är förtryckande eller är det i stället de som vill förvägra dem den friheten som är förtryckarna? I korthet: kanske är det de som ser kvinnorna som förtryckta som därmed förtrycker dem.

Visst existerar det ojämlikhet och missförhållanden på många håll i den muslimska världen. Men det åtgärdar man inte

genom att förvägra svenska, muslimska kvinnor deras fria val.

Ofriheten borde vara problemet – vare sig det handlar om att tvinga kvinnor att klä sig på ett visst sätt eller att förbjuda dem att klä sig på ett visst sätt.

Cherin Awad

Mohamed Omar