ÅSIKT

Var är tennisbrudarna?

DEBATT

Robert Åkesson: Satsa rätt så kan vi få kvinnliga världsstjärnor

Foto: DU ÄR DEN ENDA, SOFIA ”Pim-Pim” Johansson, Robin Söderling, Tomas Johansson och Jonas Björkman är alla med i tennisens världstopp – bland tjejerna är Sofia Arvidsson Sveriges enda hopp. (Bilden är ett fotomontage)

Vad är det som händer i svensk tennis? John McEnroe är i Stockholm, likaså världstvåan Rafael Nadal. De kom för att spela Stockholm Open i Kungliga tennishallen. En turnering som har funnits i Sverige i över 30 år. 47-åringen McEnroe har för övrigt vunnit singelturneringen fyra gånger.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det kanske inte är så konstigt att han återkommer till tennisens Mecka - Stockholm. För så var det en gång. Sverige var förknippat med stora tennisframgångar och traditioner.

Det räcker att nämna följande spelare: Björn Borg, Mats Wilander, Stefan Edberg, Anders Järryd och Jonas Björkman.

Sverige var länge världsledande i tennis och även om vi just nu inte är lika bra som vi var för några år sen så är vi fortfarande bra. Men det är på herrsidan, det.

Men var är kvinnorna? Var är de svenska tennistjejerna? Ingen som vet. Kan du nämna en svensk kvinnlig tennisspelare? Bra. Sofia Arvidsson. Är man lite insatt, så vet man att Sofia Arvidsson är den svenska som lyckats bäst de senaste åren.

Men varför har vi inte fler? Varför finns det bara en svenska som är rankad bland de femtio bästa i världen. Varför har vi aldrig haft någon svensk världsstjärna på damsidan när det vimlat av dempå herrsidan?

Ingen svenska har varit rankad etta i världen, inte ens på 80-talet då vi hade fyra damspelare bland de hundra bästa världen.

Catarina Lindqvist var rankad tia i världen i mitten på 80-talet. Så högt har ingen nått sen dess.

Hur kommer det sig? Varför kan Sverige få fram så många bra tennisspelare på herrsidan, men inte på damsidan? Hur kommer det sig att svenska kvinnor lyckas så bra i många andra idrotter? Som friidrott, alpint, fotboll, ishockey och golf, för att nämna några. Visst är det lite konstigt? När man börjar reflektera och fundera, så blir detta alltmer ofattbart.

5 juni 2004 fick jag ett stipendium av Svenska Spel och Svenska sportjournalistförbundet för att jag skulle granska svensk damtennis.

Jag kom fram till att svenska tennisförbundet inte tagit damtennis på allvar. De förstod inte att tennisen har den största professionella damtouren i världen. Ibland har damerna lockat fler besökare till sina evenemang än herrarna.

Men i Sverige valde man att inte satsa på damtennis. I stället lät man herrarna få åka på internationella turneringar och träningsläger. De personer jag pratat med på förbundet har berättat hur man såg på damtennisen under hela 90-talet. Man ansåg att damtennis inte var något att satsa på, den hade ingen framtid och det fanns inga pengar att hämta.

Men oj, så fel man hade. Nu får man stå där med byxorna nere och mössan i hand. Även om man nu 20 år senare har börjat inse vilka misstag man begått, så kan man inte vrida tillbaka klockan.

Det som glädjer mig är att man har gjort en del tjejsatsningarde senaste åren. Frågan är bara när de kommer att bära frukt? Har vi tur så har vi några kvinnliga världsstjärnor om 10-12 år. Vad vet jag? Bättre sent än aldrig.

Dagens debattör

Foto: Robert Åkesson, 30 år, Stockholm, radio & tv- journalist.

Robert Åkesson