Staten sviker dem som bor i utsatta förorter

Debattören: Kommuner behöver hjälp att mota parallella samhällen

Publicerad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Senast 2030 måste Sverige ha kommit till rätta med problemen och återinfört rättsordning i våra problemområden. Allt annat är ett stort svek mot de drygt 500 000 människor som bor där och som drabbas av kriminalitet och otrygghet varje dag, skriver Aphram Melki och Stefan Bergström.
Foto: TT
Senast 2030 måste Sverige ha kommit till rätta med problemen och återinfört rättsordning i våra problemområden. Allt annat är ett stort svek mot de drygt 500 000 människor som bor där och som drabbas av kriminalitet och otrygghet varje dag, skriver Aphram Melki och Stefan Bergström.

DEBATT. Mer än var tjugonde svensk, över en halv miljon människor, bor i dag i ett område som av polisen klassificeras som utsatt, riskområde eller särskilt utsatt område. Här gror utanförskap, parallella samhällen och gängkriminalitet samtidigt som det råder en stor misstro till samhället institutioner.

Vetskapen om ovanstående är knappast en nyhet; ändå saknas det i dag en nationell åtgärdsplan för att omklassificera dessa.

I dag finns 61 utsatta områden i Sverige. Definitionen är enligt polisen ett geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av låg socioekonomisk status, parallella samhällsstrukturer och kriminalitet.

Riskfaktorerna är knappast främmande; bland annat hög arbetslöshet, ohälsa, och en för många misslyckad skolgång. Konsekvensen; utbredd kriminalitet som ger stor oro och otrygghet inför den sociala ordningen och sitt lokalsamhälle.

Faktum är att nästan alla skjutningar i Sverige med dödlig utgång kan kopplas till just utsatta områden. Det kan tyckas att det är ett problem som staten rimligen bör ta på största allvar, men det gör den inte.

Ansvaret faller i stället på kommunerna som saknar både verktyg och resurser för att få bukt med det växande problemet.  

Att ett område räknas som utsatt ger nämligen inget automatiskt stöd från statligt håll. Inte ens när utvecklingen försämras och ett område räknas som ett riskområde, det vill säga riskerar att bli särskilt utsatt, kliver staten in med resurser. 

Därtill har lagstiftningen för att tackla exempelvis gängkriminalitet, som ökar i just de här områdena, halkat efter rejält. 

Vi bör därför snegla på Danmark som infört särskild lagstiftning i kampen mot de gängkriminella och samtidigt uppdatera vår egen. Brott ska aldrig löna sig i en rättsstat. Våldsmonopolet ska vara statens och statens enskilt.

Utöver lagstiftning som är i samklang med verkligheten behövs resurser. Resurser som kommuner i dag inte har men som är nödvändiga för de insatser som krävs för att återinföra samhällsordningen. Resurser för att hjälpa kommunerna att orka lyfta skolresultaten för att förhindra att ungas framtidstro dör i förtid.

En stor andel av dagens utsatta områden har dessutom stark anknytning till de miljonprogramsområden som byggdes under 70-talet. Det behövs resurser för att rusta upp och renovera dessa. Därtill behövs flera sociala och förebyggande åtgärder för att öka tryggheten i dessa områden.

Även här har Danmark gått före genom ett omfattande statligt stödprogram.

Oavsett vilket område man bor i måste det vara en självklarhet att man ska känna sig trygg i sitt lokalsamhälle. Därför måste kommuner få hjälp av staten och dess myndigheter.  

Rissne, en stadsdel i Sundbyberg, blev härom året utpekat som riskområde. Därför planerade lokalpolisområdet i fullt samförstånd med kommunledningen att sätta upp kameror 2021. Något som blev bortprioriterat då polisens knappa resurser sattes in på annat håll.

Kommuner kan också sätta upp kameror själva, efter godkännande av Datainspektionen. Något som Järfälla med sina två utsatta områden försökt med sedan ett år tillbaka, men där beslut ännu inte tagits.

Det är alltså knappast motivation eller handlingskraft som saknas hos kommunerna utan stöd. 

Regeringen har efter snart två mandatperioder ännu inte lyckats vidta adekvata åtgärder för att lösa dessa uppenbara problem. Det är dags för riksdagen att skärpa lagstiftningen och skjuta till resurser för en långsiktig plan att omklassificera dessa områden och förhindra tillväxten av parallella samhällen.

Senast 2030 måste Sverige ha kommit till rätta med problemen och återinfört rättsordning i dessa områden. Allt annat är ett stort svek mot de drygt 500 000 människor som bor i dessa områden och mot dem som drabbas av kriminalitet och otrygghet varje dag.


Aphram Melki, kommunalråd Järfälla (C)
Stefan Bergström, kommunalråd Sundbyberg (C)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publicerad:

LÄS VIDARE