ÅSIKT

MP är fantasilöst – och jag ber om ursäkt

Fd språkrör, Grön Ungdom: Att lära fler väljare att säga ordet kompost räddar inte partiet

Foto: Privat
Djupet av partiets kris bottnar inte alls i nödvändigheten att vända tillbaka till miljöfrågan, skriver Luka Vestergaard.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Vi nås av det åttonde eller nionde beskedet att MP ligger långt under riksdagsspärren och alltså riskerar att åka ur riksdagen om det vore val i dag.

Sveriges kanske förut mest spännande och förnyande parti har förvandlats till det sumpigaste och mest krissatta. Objektiva statsvetare och två pressade språkrör, Fridolin och Lövin, formulerar samma fantasilösa facit: ”Miljöpartiet måste prioritera miljöfrågorna” heter det. 

Samma besked. Samma analys. Om och om igen.

För en utomstående framstår det som en upphakad skiva mer än en smart strategi: Enfrågepartiet de gröna. Här kommer vi! Som tidigare språkrör och före detta MP-väljare darrar man inte precis av spänning och entusiasm.

Mången sten lyftes och vändes på senaste kongressen. Vad kan tänkas komma ur krisen? 

Den nya häftiga fråga som skulle lyfta partiet, miljöministern sa det själv. Trumvirvel: ”Fler cykelvägar i städerna”.

Vad sa? 

Djupet av partiets kris bottnar inte alls i nödvändigheten att vända tillbaka till miljöfrågan. Att lära fler väljare att säga ordet kompost eller att börja cykla till jobbet i Övertorneå kommer inte hjälpa ett jota.

Var är det strategiska tänk som jag kämpade för att renodla i ungdomsförbundet under min mandatperiod? Att cykelvägar, sortera flaskor och plaster i haven eller vad det nu kan vara för nåt ska avgöra frågan om huruvida ett grönt parti är relevant i svenska politik eller ej – det låter ganska oprofessionellt.

Ändå gör partiet allt för att framstå som professionellt och trovärdigt. 

Flera av de som nu har tunga poster i regeringskansli och riksdag är upplärda under min tid. Jag vill be svenska folket om ursäkt. Snuttifierade soptunnsfrågor och entusiasterna däromkring har och kommer alltid att ha en plats i Miljöpartiet, men det har aldrig varit partiets styrka.

Utsläpp av mikroplaster är en väldigt viktig fråga, givetvis, men det vinner inga val.

Partiets styrka har aldrig varit att framställas som riksdagens miljöcertifieringsgrupp. Miljöpartiets styrka är att det inte är och aldrig någonsin har varit bara ett miljöparti!

Det var därför vi i ungdomsförbundet länge kämpade för att partiet skulle byta namn från sitt 80-talsstämplade ”Miljöpartiet” till det mer kontinentalt förankrade ”De gröna”. Namnet ”Miljöpartiet” har sina rötter i en politisk tid då det gick att vinna val på säldöd och kärnkraftsmotstånd. Men den tiden tog slut ungefär då ”Nothing campares to you” trillade ur listorna.

För att återvinna väljarnas förtroende krävs att partiet framstår som ett helhetspolitiskt alternativ igen. Som De gröna.

Inre ens klimathotet är tillräckligt konkret. Berätta i stället vad det är för slags samhälle ni vill ha: där klimatet också tas med i beräkningen.

Hur ska arbetsmarknaden se ut? Hur ska skolorna fungera? Hur löser vi integrationen? Vilken roll ska Sverige ha på en internationell spelplan? Vem ska föra prekäriatets talan – med en tydligare socialpolitik?

Det är där miljöfrågorna hör hemma; de står i relation till en bredare samhällsanalys. Den gröna ambitionen att skapa ett decentraliserat, öppet, postmodernt, demokratiskt samhälle utan att fastna i vare sig statsvurmande socialism eller kapitulerad kapitalism. 


Luka Vestergaard, språkrör för Grön ungdom 2003-2005


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.