ÅSIKT

Därför blev vi Sveriges ”sämsta” skolkommun

Debattören: Fagersta tog sitt ansvar i flyktingkrisen – andra kommuner satt med armarna i kors

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: ANDREAS BARDELL, KRISTER HANSSON (Montage)
Vellinge har återigen utsetts till årets bästa skolkommun – och Fagersta hamnade sist. Men handlar det verkligen om hur bra eller dålig skolan är, skriver Marino Wallsten.

DEBATT. Vellinge prenumererar på titeln årets bästa skolkommun och kniper även i år förstaplatsen i Lärarförbundets årliga rangordnande av Sveriges kommuner. Fagersta kommun pekas i den listan ut som absolut sämst.

Handlar det verkligen om hur bra eller dålig skolan är?

I Fagersta har det investerats rejält i skolorna de senaste fyra åren, det har skjutits till resurser som ökat den vuxna närvaron, vilket också kan anas i Lärarförbundets ranking. Fagersta har där en högre lärartäthet än Vellinge men båda kommunerna har satsat på skolan i ungefär likvärdig utsträckning, sett till resurser. Ambitionen är det inget fel på.

Vad är det då som utgör skillnaden mellan årets första och sista plats i Lärarförbundets ranking? Det mest uppenbara är alla kriterier som kopplar till skolresultaten, där exempelvis meritpoängen i årskurs nio är en jämförelse som sticker ut. Meritvärdet utgörs av summan av betygsvärdena för de 16 bästa betygen i elevens slutbetyg och för 17 ämnen för elever som har läst moderna språk som språkval.

Vellinge ligger på sjätte plats medan Fagersta tar andraplatsen, från botten sett.

Har vi dåliga lärare? Absolut inte. Jag skulle nog vilja påstå att vi har en fantastisk lärarkår som sliter dag ut och dag in med att höja skolresultaten. Meritpoängen bland avgångseleverna i högstadiet i Fagersta tog ett rejält skutt uppåt i våras, så det blir intressant att följa nästa års utpekande av landets bästa och sämsta skolkommuner. 

Så om det finns likheter i de materiella och verksamhetsmässiga förutsättningarna, vad är det då som egentligen skiljer kommunerna åt?

En väsentlig del där man kan tala om skillnader är att Vellinge är en kommun som året innan flyktingkrisen tog fart år 2015 tog emot en nyanländ per 1 000 invånare, samtidigt som Fagersta tog emot 33,2 nyanlända per 1 000 invånare.

Elever som går i skolan i dag. Elever som i Lärarförbundets rangordnande verkar ha förväntningen på sig att på fyra år ha lärt sig samma saker som de som gått alla nio åren i grundskolan.

Det är orimligt att tro att det går att göra en vettig jämförelse och en rangordning utifrån de premisserna.

Härom året befann sig hälften av alla nyanlända i tio procent av Sveriges kommuner, inkluderat Fagersta. Kommuner som slagit knut på sig själva för att hjälpa till och ta ansvar medan andra kommuner sitter med armarna i kors och säger att de inget kan göra.

Jag hävdar fortfarande att alla kommuner kunde ha gjort mer i mottagandet av nyanlända – om bara de själva ville det. 

Tyvärr har mottagandet varit lågt i kommuner som kanske haft bäst förutsättningar för en ordnad och smidig integration. Kommuner med god ekonomi och låg arbetslöshet, där vägen till eget arbete och egen försörjning inte blir lika lång.

Att skylla på bostadsbrist är inte okej, efter att i många år ha struntat i att bygga bostäder. I flera av de kommuner som tagit emot flest flyktingar råder bostadsbrist men de har tagit ansvar ändå.

Jag minns Lärarförbundets uttalande genom Johanna Jaara Åstrand, som konstaterade att det finns stora skillnader mellan kommunerna och sade att ”Vellinge, som har så bra resultat och kapacitet, har alla chanser att spela roll även för barn som är födda i andra länder”.

Lärarförbundet har genom åren flera gånger pekat på vikten av att Migrationsverket ska ta hänsyn till skolkapacitet när man gör utplaceringar av asylsökande i kommuner.

Så grattis till förstaplatsen, Vellinge. Det är roligt för er som kommun, men i synnerhet glädjande för de elever som får möjlighet att gå i skolan hos er. Synd bara att ni inte lyckats dela med er av era goda förutsättningar till fler barn, inte minst när skolforskning entydigt visar att socioekonomiska faktorer har en stor betydelse för skolresultaten.

I Fagersta arbetar vi i alla fall vidare med en stor framtidstro och ett tillvaratagande av en välkommen befolkningstillväxt, där vi investerar tungt i att tillhandahålla och tillgängliggöra utbildningar som matchar arbetsmarknadens behov i en tid där det skriks efter rekryter inom de flesta av kommunens yrkesgrupper. Vår framtid börjar i förskolan och byggs genom hela skolgången. Det tar tolv år bara det.

Egentligen skulle vi som land kunna ha bäst förutsättningar att möta de välfärdsutmaningar som bland annat den demografiska utvecklingen med fler äldre och färre i arbetsför ålder innebär. I synnerhet om alla är med och delar på ansvaret och det fördelas flyktingar till Sveriges alla kommuner, med hänsyn till arbetsmarknadsutsikter och socioekonomiska faktorer. 

Vi är inte där riktigt än. Men grattis igen, Vellinge.


Marino Wallsten, kommunalråd, Fagersta kommun


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Artikeln är en replik. Läs hela debatten här: