ÅSIKT

Här betalar kvinnor från Syrien med sex

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Kvinna till kvinna: Behovet av humanitära insatser i Libanon skriande

Foto: afp

”Det är som om jag vill explodera inifrån för att bli av med smärtan. Jag har förlorat allt”.

Det säger Raja s

om såg sin man dödas när en raket träffade deras hem. Raja är en av de flyktingkvinnor från Syrien som jag och mina kollegor träffar under en resa i Libanon. Vi är här för att möta organisationer som Kvinna till Kvinna stödjer och se vilka behov som finns i spåren av Syrienkriget.

Raja, liksom alla vi träffar, vittnar om traumatisering, förödmjukelser och exploatering. Deras liv har förvandlats till en mardröm.

Libanon är som ett enda stort flyktingläger. Hittills har cirka en miljon flyktingar tagit sig hit, till ett land med en befolkning på fyra miljoner. Det skapar en enorm press på Libanon, ett land som lever i efterverkningarna av ett eget inbördeskrig. Samtidigt som efterfrågan på offentliga verksamheter ökar, minskar den ekonomiska tillväxten och arbetslösheten har fördubblats. Landets skolsystem är byggt för 350 000 barn, nu finns ytterligare 400 000 syriska barn. Hur ska denna ekvation gå ihop?

Landet knakar i fogarna och friktionen mellan grupper ökar. Libanon har inga regelrätta flyktingläger så som Turkiet, Jordanien och Irak. Här bor flyktingarna överallt, hos släktingar, på byggarbetsplatser, i trädgårdar, i moskéer. Det betyder att det blir svårare för humanitära organisationer att nå dem och flyktingarna blir lätt utnyttjade av hyresvärdar, arbetsgivare och andra privata aktörer. Nu ökar det som cyniskt kallas överlevnadssex, det vill säga att kvinnor och flickor betalar med sex istället för pengar.

De flesta bor mycket trångt, upp till 30 personer kan dela på två rum. Det är lätt att föreställa sig vilka spänningar det skapar. Många syriska flyktingbarn kan inte gå i skolan. Istället hålls de hemma vilket ökar trängseln liksom oron för barnens framtid, framförallt bland mammorna eftersom barnen är deras ansvar. Alla vi pratar med bekräftar att den ständiga stressen gör att våldet mot kvinnor och barn inom familjen tilltar.

De organisationer Kvinna till Kvinna stödjer erbjuder en plats där kvinnorna kan utbyta erfarenheter, träffa psykologer, och få viktig information. Organisationerna är en motkraft till våldet, hopplösheten och förtvivlan. Men de har svårt att möta de skriande behoven och samtidigt upprätthålla sin ordinarie verksamhet.

Barnäktenskapen ökar också som en följd av den desperata situationen bland flyktingarna. Vi träffar en mamma vars 14 åriga dotter snart ska giftas bort. Flickan drömmer om att gå i skolan men mamman säger trött att hon inte har något val. Mamman upplever att hon inte kan erbjuda sin dotter en framtid.

FN-organen som vi träffar oroas över bristen på resurser samtidigt som behoven bland flyktingarna och den libanesiska befolkningen växer. På grund av resursbristen kräver givarländer, inklusive Sverige, att hjälpinsatserna ska riktas till de mest utsatta. Samtidigt varnar FN-tjänstemän för att det riktade stödet ökar konflikterna i samhället. Detta är ett verkligt dilemma för världssamfundet och Libanon.

Det är uppenbart att stödet till Libanon behöver omfatta såväl flyktingarna som de lokala samhällena för att inte underblåsa konflikter. Här måste givarländer och FN hitta nya strategier för att motverka att kriget i Syrien sprids i regionen.

Resan bekräftar för oss att det fortfarande finns brister inom FN-systemet när det gäller att se till kvinnors särskilda behov och rättigheter. Därför är det viktigt att Sverige, som har hög trovärdighet i jämställdhetsfrågor, aldrig sänker garden utan ständigt driver dessa frågor internationellt. Det ökade våldet, exploateringen av kvinnor samt antalet barnäktenskap är illavarslande. Det försvårar för kvinnor att i framtiden delta i arbetet för ett demokratiskt Syrien.

Lena Ag,

generalsekreterare, Kvinna till Kvinna