ÅSIKT

Hur länge ska barnen våndas i väntrummet?

Debattören: Politiker och beslutsfattare måste hejda den ohälsa som skördar unga flyktingars liv

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT och Göran Segeholm
Självmordsepidemin och ohälsan hos unga asylsökande är en väntad konsekvens av den byråkratiska tortyren, skriver Fatemeh Khavari.
DEBATT

DEBATT. Politikernas och myndigheternas behandling av de flyktingar som kom runt 2015 har från första ankomst varit under all kritik.

De upprepade trauman som drabbat de ensamkommande ungdomarna är beslutsfattarna direkt ansvariga för när de kastade om lagar och regler som gjorde rättssäkra asylprocesser omöjliga.

Politikernas vårdslösa handlande sliter hårt på vårt samhälle och bryter på flera punkter mot FN-konventionen om mänskliga rättigheter. Flyktingbarn behandlas som vuxna och vuxna flyktingar behandlas som värdelösa. Hur många år till?

Den nya gymnasielagen skulle fungera som plåster på såren men är indirekt ett erkännande från politikerna om att de inte har skött mottagandet och asylprocessen för de ensamkommande barnen och ungdomarna.

En majoritet i riksdagen har redan gett oss rätt i den frågan genom att rösta för vad man tänkte skulle bli en ny chans för många unga. Men vi hinner inte mer än andas ut förrän nästa svek kommer – domstolarna menar att de inte kan tillämpa lagen i sin helhet.

Att kastas mellan hopp och förtvivlan under flera års tid är så oerhört brutalt. Förutsättningarna för asyl såg annorlunda ut när man flydde och kom till Sverige.

“Välkommen hit, vårt Europa bygger inte murar”, sa statsminister Stefan Löfven och utlovade en fristad för alla som flytt hit. Ingen kunde förutse den tvärvändning som följde.

Det fanns – och finns – alla möjligheter att bygga på den kraft av medmänsklighet och vilja som civilsamhället demonstrerade i mottagandet. Svenska folket kan och vill växa och vara välkomnande.

Men regeringen valde att kliva rakt över det svenska folkets önskan och in i ett politiskt spel där de ensamkommandes liv var insatsen. I Migrationsverkets asylprocesser är brister och rättsosäkerhet mer regel än undantag – se bara rapporten om rättsosäkerhet som organisationen “Vi står inte ut” tagit fram.

Det kan röra sig om att handläggare utan kunskap om Afghanistan ska avgöra vilka uppgifter som är trovärdiga eller inte. Kritiserade och felaktiga åldersbedömningar, tolkar som har fel dialekt, minoritetsgrupper som blir osynliggjorda och en uppenbar brist på trauma- och våldsofferskompetens.

De flesta har intervjuats som barn men deras redogörelser bedöms senare som en vuxens. Ungdomar tvångsförflyttas över stora sträckor i landet och upplever i och med det ett andra trauma när de tvingas lämna sina enda vänner i livet.

Hur många år till?

Självmordsepidemin och ohälsan hos unga asylsökande är en väntad konsekvens av den byråkratiska tortyren. Vi lever i ett land med nollvision för självmord och en uppsjö av kunskap om hur självskadebeteende förebyggs och motverkas.

De ensamkommande barnen överlevde flykten över bergen, skotten från turkisk gränspolis och de stormiga haven – men livsgnistan släcktes först av de folkvalda i vårt land.

Hur många år till?

Ingen vet hur många barn som har behandlats som vuxna på grund av Migrationsverkets och politikernas vårdslöshet. Flera tusen unga människor som flytt krig, förföljelse och våld har alltså inte fått sina grundläggande rättigheter erkända i Sverige, ett av världens rikaste länder.

Samma riksdag som vill göra barnkonventionen till lag har låtit ensamkommande barn våndas i rädslans väntrum i så många år nu. Nationella chefen för gränspolisen, Patrik Engström, säger själv att det är helt omöjligt att utvisa alla människor man nekat tillstånd, och resultatet blir ett växande skuggsamhälle som skapar otrygghet för alla.

På grund av politikernas bristande omdöme hamnar barn och ungdomar i hemlöshet och blir granne med missbruk och kriminalitet. Nu krävs handlingskraft och långsiktighet.

Så många tonåringar har fått nya familjer, ett nytt språk och en utbildning. Det är en samhällelig investering för en starkare framtid som redan har gjorts. Det är ren galenskap att spilla bort denna investering – och det är våra gemensamma resurser som man slösar med.

Det enda rätta är det som är bäst för hela samhället. Beslutsfattare måste ta konsekvenserna av ett skuggsamhälle på allvar och hejda den ohälsa som skördar unga flyktingars liv.

Vi alla behöver permanenta uppehållstillstånd. Kravet är #PUTNU!

Fatemeh Khavari, Talesperson för rörelsen Ung i Sverige


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM