ÅSIKT

Våra beslutsfattare måste genast agera

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Skandinaviska kyrkliga biståndsorganisationer i ett upprop för flyktingarna

Foto: Privat
Birgitte Qvist-Sørensen, Folkekirkens Nødhjælp. Bo Forsberg, Diakonia. Gunilla Hallonsten, Svenska kyrkan. Anne-Marie Helland, Kirkens Nødhjelp, Jouni Hemberg, Kirkon Ulkomaanapu.

DEBATT. Det knackar på dörren. Öppna upp!

I parker, på järnvägsstationer och i skogsbryn, mitt i Europa, ligger sömnlösa och utmattade människor på flykt undan krig och nöd. I tiotusental knackar de nu på Europas dörr. De måste få hjälp!

Den handlingsförlamning som Europa visar inför den största flyktingströmmen sedan andra världskriget är sorglig att se. Vi kräver att våra beslutsfattare agerar omedelbart.

Ungerns regering bygger taggtrådsstängsel och utrustar polisen med vattenkanoner och gummikulor för att hålla desperata flyktingar borta. Frankrike fördömer den brutala hanteringen. Samtidigt kliver Tysklands förbundskansler Angela Merkel fram som en humanitär förebild och vägrar att skicka tillbaka flyktingar till det land där de enligt Dublin-förordningen skulle ha sökt asyl.

Europas ledare har enats om att varor, människor, valutor och tjänster ska kunna röra sig fritt inom EU, men kan inte enas om hur människor på flykt ska tas om hand. Om några av världens rikaste och högst utvecklade demokratier inte kan hantera denna kris på ett humant sätt så är det ett misslyckande för den europeiska gemenskapen.

Så sent som i juni sa flera EU-länder nej till att skriva på ett avtal om en jämnare fördelning av asylsökande. I stället skapar länderna sina egna lösningar, varav de ungerska taggtrådsstängslen är en av de sämre. Världen behöver inte fler murar.

Flyktingarna som nu strömmar till Schengenområdets yttre gränser är ett gemensamt europeiskt ansvar. Vi uppmanar de nordiska regeringarna att i solidaritet med de syriska flyktingarna vara en del av en europeisk kraftsamling. Nationella politiska hänsyn måste stå tillbaka i mötet med den kris som nu pågår.

När Europa står handlingsförlamat inför den våg av flyktingar som nu kommer till vår kontinent, är det viktigt att påminna om att de allra flesta av de elva miljoner syrier som är på flykt befinner sig inom Syriens gränser eller i något av grannländerna. Två procent av de syriska flyktingarna når Europa. Den verkligt stora utmaningen ligger i att hjälpa de 98 procent som inte kommer hit.

Det är helt avgörande att vi inte bara behandlar symptomen utan också själva grundorsakerna till denna massflykt. Receptet är ett långsiktigt utvecklingssamarbete i de länder människor nu flyr ifrån. Om de inte har mat, trygghet, hälsa och arbete så söker sig människor naturligtvis till platser där dessa livsnödvändigheter finns.

I flera nordiska länder skär man nu ner på finansieringen av det långsiktiga biståndet, det som bygger och utvecklar samhällen och gör att människor själva kan skapa sin framtid. Istället läggs pengarna på akuta humanitära insatser i Europa. Det är en strutspolitik som kanske ger kortsiktiga politiska vinster men som inte bidrar till stabilitet, fred och utveckling i världen.

Lösningen på de humanitära problemen ligger inte i att hindra människor att söka sig till vår välfärd. Men vid sidan av det arbete som nu krävs i Europa måste vi göra insatser också på platserna de flyr ifrån, som Syrien, Libanon, Irak, Afghanistan, Eritrea, Somalia och Libyen.

Människor behöver hopp och värdighet och möjligheter att påverka sina egna liv. Det har våra organisationer arbetat med i många år. Vi vet att det fungerar. Vi vet att människor vill och kan klara sig själva. Vi vet att ingen vill fly från allt de äger och har.

Men vi ser att när hoppet dör är människor beredda att offra allt på vägen till Europa. Någon kvävs och dör i en frysbil på en motorväg i Österrike. Någon sätts i handfängsel i ett skogsbryn i Ungern, eller slås blodig av en batong i Makedonien.

Historien kommer att döma oss hårt om vi låter detta fortsätta.

Bo Forsberg

Gunilla Hallonsten

Anne-Marie Helland

Jouni Hemberg

Birgitte Qvist-Sørensen

Fotnot: Denna text publiceras i dag också i norska tidningen VG och i danska Ekstrabladet.

ARTIKELN HANDLAR OM