Regeringen måste utreda uranvapnen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-01-16

Forskare: Orsakar cancer och fosterskador – svenska soldater kan vara drabbade

helskärm

I år kommer Sveriges insats i kriget i Afghanistan att ha pågått i tio år. Ändå är frågan om hälsoeffekter av uranvapen fortfarande tämligen okänd i Sverige.

Uranvapen har använts av USA och Storbritannien under­ Gulfkriget 1990–91, i krig i före­ detta Jugoslavien, i Irak åter ­efter 2003 och kanske i Afghani­stan. ­­De tillverkas i bland annat USA, Frankrike, Indien, Ryssland och Pakistan – och kanske i Sverige av Bofors, som ingår i den stora vapenkoncernen BAE Systems, men som vägrat besvara frågor om detta. 

Det handlar om projektiler som innehåller uran och som används­ därför att de är mycket­ tyngre­ än bly och har mycket större­ ­penetrationsförmåga genom ­pansar och bunkrar. I uranvapen,­ som helt domineras av uranisotopen U-238, finns avfall från ­anrikning av U-235 i ­naturligt uran till kärnkraftsbränsle ­(ut­armat uran, ­depleted uranium, DU), låganrikat­ uran och det särskilt farliga ­uranet som ­redan ­använts i kärnkraftverk, med små mängder mycket giftigt plutonium. 

Vid nedslag brinner projektilerna med hög temperatur och bildar ett fint stoft av uranoxider, som lätt sprids. När stoftet in­andas eller på annat sätt kommer in i kroppen kan partiklar fastna i lungorna och nå andra organ. En miljondels gram U-238 sönderfaller med tusentals alfa-­partiklar per dygn, som skadar celler och arvsmassan, liksom små mängder giftiga och andra radioaktiva ämnen.

Uranvapen kan orsaka cancer,­ missbildningar och ökad dödlighet. Man har funnit en signifikant ökning av barnleukemi i Basra,­ Irak och en fyrfaldig ökning av cancer samt en hög nivå av fosterskador i Falluja, i samma land, där hårda strider pågick mellan trupper från USA och irakier 2004. Andelen pojkar bland nyfödda var lägre liksom i Japan­ ­efter atombomberna 1945, ett tecken på skada på könskromsomen. Forskare­ fann att uranrester är en sann­o­lik orsak efter analyser av prover­ från jord, vatten och av hårstrån från föräldrar till missbildade barn, ­vilket stöds av forskning på ­försöksdjur och cellkulturer.

Enligt rapporter från Irak är uppemot 300 platser förorenade med uranrester. Ökad cancerfrekvens har också rapporterats efter krigen i före detta­ ­Jugoslavien, bland annat hos ­militärer från Italien. I november 2011 redovisade forskare från Irak och Sverige en omfattande nedsmutsning av naturen i Irak av uranrester och allvarliga hälsoeffekter, vid en workshop vid ­Luleå tekniska universitet. Forskarna antog även en resolution som beskriver uranvapen som mycket farliga, och som påtalar att de stater som tillverkar dessa vapen måste erkänna detta.

I december 2010 uppmanade 148 stater i FN:s generalförsamling alla stater att informera om ­innehav och användning av DU i en ­resolution. USA, Storbritannien, Frankrike och Israel röstade mot medan Sverige lade ned sin röst, liksom flera EU-länder. ­EU-­parlamentet har dock med stor majoritet tre gånger röstat mot DU-vapen.

Sveriges riksdag har tidigare avslagit motioner om förbud mot DU-vapen. Utrikesutskottet skrev 2008: ”Skulle övertygande medicinska bevis visa att utarmat uran i ammunition ger hälso- och miljöskador, är utskottet berett att verka för ett förbud.”

Nu finns tillräckliga ­bevis. ­Olika uppgifter tyder på att uranvapen kan ha använts i ­Afghanistan. Bör inte regeringen utreda om att svenska soldater i Afghanistan har exponerats för uranvapen och om Bofors tillverkar, eller tillverkat, dessa vapen?

Anders Romelsjö,

professor, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, och professor emeritus Stockholms universitet.

Sven Knutsson,

professor i geoteknik, Institutionen för Samhällsbyggnad och Naturresurser, ­Luleå tekniska universitet.

Nadir Al-Ansari,

professor, Institutionen för Samhällsbyggnad och Naturresurser, Luleå tekniska universitet.

Roland Pusch,

professor emeritus, Institutionen för Samhällsbyggnad och Naturresurser, Luleå tekniska universitet.

Anders Brahme,

professor i strålningsfysik, Karolinska ­Institutet.