ÅSIKT

Häxjakten på män föder bara mer hat

Debattören: Metoo utmålar per definition kvinnor som offer och män som förövare

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: THINKSTOCK/COLOURBOX
Nu har vi fått ”lynchmobbar” på nätet som dömer människor innan de fått en rättslig prövning, det anstår inte ett civiliserat samhälle, skriver läraren Johan Mparmpagiannis.
DEBATT

DEBATT. Det måste bli bättre balans i debatten kring Metoo. Man kan inte blanda ihop en hand på låret eller en klumpig ”komplimang” med en grov våldtäkt och vi måste också inse att kvinnor är 50 procent av befolkningen.

Det finns gott om kvinnor som tafsar, stalkar, ljuger, manipulerar, är våldsamma och som kan bete sig på alla möjliga sätt. Jag har själv en hel del erfarenheter av det, samt flera bekanta som bekräftat att jag knappast är ensam om de upplevelserna.

I den nuvarande debatten kring Metoo utmålas kvinnor per definition som offer och män som svin eller potentiella förövare, det är för ensidigt och inget som varken jag eller många jag talat med känner igen sig i.

Visst kan man hänvisa till brottstatistik men, handen på hjärtat, hur många män anmäler en kvinna som tafsar? Som begår övergrepp? Som slår? Som anklagar en oskyldig?

Jag känner många män som blivit utsatta. Däremot känner jag ingen som anmält, mig själv inräknad.

När det gäller Metoo var ju resultatet på förhand givet. Begreppet ”harassement” är för tolkningsbart och kan innefatta i princip vad som helst. Om man tar allt från vad som kan upplevas som minsta sexuell anspelning till de grövsta brotten så har ju hela befolkningen varit med om något. Så hade vi kunnat göra med män också och få ett högt resultat.

Men uppmaningen var specifikt riktad till kvinnor. Sen drar man slutsatser utifrån en så tolkningsbar hashtagg. Och då räknar jag inte ens in felmarginalen som eventuella mytomaner, narcissister, emotionellt störda eller de som har uppmärksamhetsbehov och/eller hämndbegär av olika anledningar kan utgöra.

Parametrarna för att kunna dra hållbara slutsatser håller inte, i min mening. Ändå ligger resultatet till grund till att massa ilska, hat och häxjakter.

Tänk om man hade skapat ett liknande upprop men i stället för kvinnor vända sig till ”etniska svenskar”. Dessa skulle sedan få uttala sig under en lika tolkningsbar hashtagg om brott eller kränkningar de utsatts för. Finns det risk för skuldbeläggning? Risk för hat gentemot invandrare? Riska att kampanjen blir kidnappad för ideologiska syften?

Självklart, säger jag! Faran är alldeles uppenbar.

Indirekt blir den grupp som ”inte bör” uttala sig skuldbelagd. Hälften av befolkningen kan inte få tolkningsföreträde på saker som rör hela befolkningen. Vi måste tillåta att olika åsikter och lösningar dryftas.

Här har media ett väldigt stort ansvar. Mycket näthat och hot har riktats mot de som på något sätt kritiserat eller påvisat faror med kampanjen, Elisabeth Höglund och Alexander Bard är några exempel men det finns många fler. Människor förlorar uppdrag och blir behandlade som ”paria” för minsta kritik eller uppmaning till en mer balanserad debatt.

Det råder faktiskt åsiktsfrihet i det här landet! Att ge vika för den typen av hot och näthat är väldigt farligt. Yttrandefriheten är bland det viktigaste som finns i ett demokratiskt samhälle.

Vi behöver absolut arbeta mot sexualbrott och våld i samhället. Men bjud in alla och sluta generalisera, hata grupper på grund av kön, etnicitet, religion och så vidare. Även media måste ta sitt ansvar och inte hänga ut människor på löpande band.

Nu har vi fått ”lynchmobbar” på nätet som dömer människor innan de fått en rättslig prövning, det anstår inte ett civiliserat samhälle.

Det ligger i människans natur att veta skillnaden mellan vad som är rätt och fel. Som gruppvarelser försvarar vi de personer som vi anser är offer. Det är ett exempel till varför filmen fascinerar oss, där är det tydligt vilka som är boven och hjälten. Men att utgå ifrån en dramaturgi där endast män kan spela boven och kvinnan spela offer är en farlig väg.

Ett exempel är 1800-talets lynchmobbar där afroamerikaner miste livet eftersom en annan part hade utsett sig själv till trovärdigt offer. Dessa ”trovärdiga offer” var i majoritet kvinnor. Kvinnor som medvetet sände oskyldiga män i döden. Det var när de beskrev dessa män som våldtäktsmän eller som aggressiva mot vita kvinnor som de fick betala priset med sina liv – oavsett om det var sant eller inte. Kvinnor lynchades också men majoriteten var utan tvekan män.

Jag försvarar inte förövare som gått över gränsen men risken att oskyldiga blir drabbade är väldigt stor, och fortsätter det såhär är det bara en tidsfråga innan vi ser ett självmord, brutal misshandel eller mord på grund av denna häxjakt. Vi människor måste lära oss av historien. Hat föder bara mer hat.

Ett konstruktivt arbete kring jämlikhet bör innefatta alla och vara framåtsyftande i stället för skuldbeläggande. När brott begås så har vi ett rättsystem som skall sköta det, och jag är absolut positiv till att arbetsplatser i allt högre grad ser över sina strategier mot kränkningar och övergrepp.

Men döm individer och handlingar. Döm inte människor enbart på grund av kön. Om det är något historien lärt oss så är det att den typen av skuldbeläggning inte kommer leda till något gott.

Som man inser jag att jag utsätter mig för ”guilt by association” eller att vara en person som försvarar förövare. Det är inte intentionen, snarare vill jag värna om ett samhälle som utgår ifrån pressetiska regler där man inte i stundens hetta utlämnas till ”gatans lag”.

Men det är när vinden blåser som det är extra viktigt att inte vika ner sig och stå upp för det man tycker är rätt.

Vakna nu män och kvinnor i Sverige – er integritet och ert civilkurage behövs mer än någonsin!


Johan Mparmpagiannis, högstadielärare


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM

MeToo

Näthat