ÅSIKT

MP tål inte sanningen – nu kastar de ut mig

MP-politiker: Alla människor kan faktiskt inte få komma till Sverige

Foto: Stefan Jerrevång / TT/ Anders Wiklund / SCANPIX
Vi som var med i Miljöpartiet förr kunde aldrig föreställa oss alla de svek och kompromisser som partiet ägnat sig åt för att få regeringsmakt, skriver debattören.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Min förmodade uteslutning, ur det miljöparti som jag gick med i för mer än 20 år sedan, rycker allt närmare!

Men det parti jag en gång gick in i är något komplett annorlunda än dagens. Vi som var med då kunde aldrig i vår vildaste fantasi föreställa oss alla de svek och kompromisser som partiet ägnat sig åt för att få regeringsmakt.

Här har man sålt brunkolsfält, släppt fram förbifarten, låtit EU diktera lagstiftningen, släppt Nato inpå husknutarna, hållit gränserna öppna för gängkriminella och utländska folkmördare. Man har in i det längsta vägrat tala om hederskulturellt förtryck av kvinnor och barn eller parallellsamhällenas framväxt.

En före detta MP-minister som fortfarande är medlem har jämfört IS-mördare med Finlandsfrivilliga. Det har jobbats för att få in islamister i den högsta ledningen och mycket annat som ett grönt parti borde ha motverkat i stället för att ha medverkat till.

Jag har under flera år påtalat den islamism och turknationalism som härjat inom partiet under mer än ett årtionde, men ingenting har hjälpt. Som extra topping försöker partiet i asylfrågan numera driva en linje i enlighet med svensk lag och i egenskap av regeringsparti – men en helt motsatt linje i den allmänna opinionen.

Partiledningen borde alltså ha bytts ut för länge sedan. Nu får man vänta tills partiet gör sin utgång ur riksdagen. Det är egentligen synd för drömmarna från den tidiga perioden i Miljöpartiets historia hade varit värda att slåss för.

Jag beslutade mig redan i våras, efter den snöpliga partikongressen, att inte ställa upp för ytterligare en mandatperiod. Jag är emellertid vald till landstingsledamot i Stockholms län och har ett ansvar mot väljarna, inte minst alla de som kryssat mig, och tänker därför göra min bästa mandatperiod ut.

Det är för en debattartikel som publicerades i tidningen Södra sidan i somras som partiledningen anser att jag ska uteslutas. Jag konstaterade att Sverige, som läget utvecklat sig, skulle behöva en stabil majoritetsregering. En regering som både kan ta kraftfulla beslut och som sedan också kan stå upp för dem.

Ett förtydligande kanske behövs till att jag i artikeln skrev att ”SD framstår i dag som de seriösa i migrationsdebatten”. Det jag menar är att SD troligen är landets näst största parti efter nästa års val och det beror på att de framstår som de mest seriösa av väldigt många människor. Inte av mig. Det finns bättre alternativ.

Min kritik, under lång tid, och som gäller alla de vänsterliberala partierna, är att de vägrar ta folks oro på allvar. De har i stället mycket länge öst in bidragspengar till islamistorganisationer och dessutom islamofob-, rasist- och nazistklassat alla som med egna ögon nu själva ser Sveriges påtagliga och självförvållade problem i skola, vård och omsorg, gränskontroll, polisbrist och våldtäkts-/mordfrekvens med mera.

Då framstår nämligen plötsligt SD som ett alternativ. Kanske det enda, för många. Det har jag hela tiden tyckt varit oklok politik och ofta påtalat.

Alla människor kan faktiskt inte få komma till Sverige – så är det bara! De som har riktiga asylskäl ska stanna och de som vill och kan göra rätt för sig är välkomna men inte förbrytare och de som bygger ett parallellt medeltida sharia-samhälle. De ska ut.

Rebwar Hassan, ledamot i landstingsfullmäktige (MP)

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.