Kontroll av arbetslösa leder inte till fler jobb

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattörerna: Befria Arbetsförmedlingen från onödiga aktivitetsrapporter

I budgetpropositionen för 2015 har regeringen fortsatt i spåren efter alliansregeringen i synen på arbetslösheten. Huvudproblemet – säger man – är brister i matchningen mellan sökande och platser. Därför ska arbetslösa vara mer aktiva i sitt jobbsökande och det ska kontrolleras i detalj av Arbetsförmedlingen. Men det finns ingen grund för påståendet att krav på att arbetslösa ska söka fler jobb skulle minska arbetslösheten. Detta har redovisats i ett antal forskningsrapporter.

Den helt avgörande förklaringen till vår höga arbetslöshet är att det inte finns tillräckligt många jobb som arbetslösa kan söka och få. Arbetskraftsbrist minskar inte genom att pressen på de arbetslösa ökar. Bristen är inte heller så stor som ofta påstås, cirka 21 000 jobb i privat sektor enligt SCB. I allt väsentligt är detta en fråga om att efterfrågad utbildning och kompetens inte finns bland de arbetslösa.

Arbetsförmedlingen har under arbetslöshetsförsäkringens hela historia haft uppgiften att kontrollera att arbetslösa aktivt söker lämpligt arbete. Men kontrollen har tidigare byggt på en kombination av service/stöd och kontroll när så behövts vid personliga möten mellan arbetsförmedlaren och den arbetslöse.

Så är det inte längre. Nu har opersonliga IT-baserade kontrollsystem tagit över. Från september 2013 finns bland annat krav på månadsvisa, skriftliga aktivitetsrapporter från de arbetslösa, som måste redovisa allt som gjorts inom arbetssökandet.

De cirka 180 000 aktivitetsrapporterna varje månad, varav cirka 80 000 gäller a-kassa, ska kontrolleras, bedömas och beslutas av Arbetsförmedlingen och a-kassorna. Runt 50 000 underrättelser om ifrågasatt ersättningsrätt har varje månad skickats till a-kassorna för utredning och beslut. Enbart en lite försenad rapport leder till att personen i fråga kan bli av med ersättning.

Tre olika kontroll- och bestraffningssystem är nu i kraft samtidigt för varje arbetslös med ersättning från a-kassa, varje del med bestämda sanktioner i ett antal steg. Men effekten i form av avstängning från a-kassa av denna enorma kontrollbyråkrati har varit helt obetydlig. Av alla lämnade aktivitetsrapporter under den första 10-månadersperioden var det bara några hundra arbetslösa som helt mist ersättningsrätten. Den vanligaste orsaken var att de inte lämnat rapporter till Arbetsförmedlingen på det sätt som krävts.

En intervjuad arbetsförmedlare i Sala pekade på sin skärm och visade de 10 av 17 olika dataprogram som skulle hanteras för den unge arbetslöse hon arbetade för ”… vi ska utföra så många olika kontroller att man till slut blir en parodi på myndighetsperson” (tidningen Publikt nr 11/14). I dag arbetar många hundra medarbetare på Arbetsförmedlingen och a-kassorna enbart med prövningen av alla aktivitetsrapporterna.

Ingen tycks ha frågat sig vad denna enorma kontrollbyråkrati lett till i form av minskad arbetslöshet eller minskad arbetskraftsbrist, vilket väl ändå måste ha varit avsikten. Det finns inga sådana synbara effekter. Man kan med fog fråga sig om det bara handlar om att jaga, kontrollera och disciplinera arbetslösa.

Arbetsförmedlingen måste ses över och i stället ges effektiva verktyg för att påverka arbetslöshet och arbetskraftsbrist, det vill säga insatser som har någon betydelse. Ett steg som kan tas omedelbart är att avskaffa den meningslösa kontrollbyråkratin med aktivitetsrapporter, som inte har någon positiv effekt och som är direkt kontraproduktiv.

Bo Jangenäs

Berndt Molin

Publisert: