ÅSIKT

Ni uppmuntrar till hets mot muslimer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Anna Ardin svarar Christer Sturmark om kritiken mot debattören Hanna Gadban

Anna Ardin bygger sin kritik på bland annat ett Facebookinlägg där Hanna Gadban ifrågasätter moskéers existens i Sverige (överst) och ett inlägg från 2013 där hon säger att hon brutit med sin muslimska bakgrund (nederst).

Christer Sturmark menar att jag ”odlar intolerans” när jag kritiserat Hanna Gadban för islamofobi och hets mot muslimer.

”När en svensk muslimsk kvinna med rötterna i Irak skriver en bok om rätten att få vara liberal muslim och feminist, då tar det hus i helvete”, skriver Sturmark. Men det är inte något av detta jag kritiserat. Både jag och Socialdemokrater för tro och solidaritet har ett stort hjärta för både liberala troende och vänstertroende.

Personer som vill se ett inkluderande samhälle, där alla har samma rätt och värde och där människor har rätt att utöva religion eller låta bli. Och det finns för oss självklart ingen motsättning mellan att vara muslim och feminist, tvärtom.

Eftersom Gadban 2013 förklarade att hon ”helt brutit” med sin muslimska uppväxt och inte praktiserar någon religion alls så har jag inte heller sett det som den ”kritik inifrån” som Sturmark hävdar. Jag har kallat Gadbans uttalanden för muslimhets och rasism, för att uttalandena hetsar mot människor i grupp, enbart baserat på deras tro eller ursprung.

Vid sidan av det faktum att det vid flera tillfällen framkommit att hon gillat grovt antisemitiska och islamofoba inlägg på facebook, så finns det gott om exempel där det finns anledning att tala om hets i texter Gadban själv undertecknat. Som att hon starkt ogillade hijabuppropet, en protest där icke-muslimer visade stöd för muslimska kvinnor som utsätts för hatbrott genom att bära slöja en dag. Bland annat kallade hon uppropet för en ”provokation”. Hon har gått så långt som att hävda att slöjbärande muslimska kvinnor orsakar rasism. Gadban har också sagt att förekomsten av moskéer i Sverige innebär att tillåta ett systematiskt förtryck av kvinnor och uttryckligen krävt olikhet inför lagen och införandet av ett annat sorts medborgarskap för invandrare, ett medborgarskap som är möjligt att återkalla.

Att ifrågasätta moskéers existens, kvinnors rätt att bära slöja och att förespråka att invandrare bara ska kunna ha ett andra klassens medborgarskap är enligt mig allvarliga exempel på en vilja till inskränkning av inte minst muslimers medborgerliga rättigheter.

Sturmark verkar tycka att bara den sortens hets som lever upp till lagens beviskrav för brottet ”hets mot folkgrupp” är problematiskt, och eftersom Gadban inte polisanmälts så kan det hon sagt och skrivit inte vara något problem. Här är Sturmark och jag djupt oeniga. 

För ett par dagar sedan, långt efter det att Sturmark valde att börja försvara Gadban offentligt, erkände och ångrade hon vissa delar av detta. Jag har tidigare bett Gadban om ursäkt för tonläget i debatten och samtidigt uttryckt en förhoppning om att detta även innebär att hon slutar bidra till den hets vi ser ske mot muslimer.

Sturmark säger slutligen att min kritik av Gadban innebär ”näthat”, vilket är något jag kan en del om. Den hets som muslimer och alla som argumenterar för muslimers rättigheter utsätts för på nätet, och som jag utsattes för på twitter i samband med denna diskussion är massiv. Försvaret för Hanna Gadban kommer i mycket hög utsträckning från en främlingsfientlig, islamofob och ibland rent fascistisk miljö, inte sällan tillsammans med hot om våld. Den här debatten är ett mycket stort problem.

Christer Sturmark bör uttrycka sitt avståndstagande från Hanna Gadbans tidigare uttalanden och kraftfullt markera mot den svans av ljusskygga supporters som nu vädrat morgonluft.

Anna Ardin

Socialdemokrater för tro och solidaritet

ARTIKELN HANDLAR OM